Dagis

Godmorgon!
Jag tänkte bara skriva lite tankar om dagis och hur vi äntligen har beslutat oss att göra. Det är inte lätt när det kommer till att bestämma över ett annat liv och speciellt inte när det kommer till att bestämma hur man ska göra första åren av sitt egna barn. I Norge har man inte speciellt lång föräldraledighet, utan min mammapermition tog slut redan i juli när Filip var 8 månader. Sen har egentligen pappan 14 veckor, men dessa veckor valde vi att flytta på till nästa år på grund av Ms jobbsituation. Så därför valde jag att sluta mitt jobb och gå hemma lite till eftersom det var allt för tidigt för Filip att börja dagis när han bara var 8 månader gammal. 
Nu var egentligen tanken att jag skulle börja jobba igen, mest för att jag själv tyckte att det var långtråkigt att bara gå hemma hela dagarna. Men Filip är ju fortfarande bara en liten bebis och är det verkligen rätt för honom att redan skiljas från sin mamma och vara mer med dagispersonal än sina egna föräldrar? Efter många tankar och diskutioner fram och tillbaka så beslutade vi oss till slut för att jag ska gå hemma till M går ut på pappapermition i maj nästa år. Sen kommer vi att söka dagisplats så att Filip börjar Augusti nästa år, då han är 1 år och 8 månader gammal. Det känns mycket bättre och alldeles lagom!
För mig, min man och min son, alltså oss som familj, så känns detta beslutet alldeles rätt. När jag tänker tillbaka på att jag egentligen skulle börja jobba nu och sätta min son på dagis så blir jag nästan på gråten. Antagligen hade jag haft ett 8-16 jobb och det betyder att jag skulle få se min lilla bebis ca 2,5 timmar varje dag, resten av tiden sover han eller är på dagis. Usch. Kan det verkligen vara bra för barnet?
Nu har ju vi turen att vi ens har möjlighet att gå hemma med våran pojke så länge. Min man har ett otroligt fint jobb och vi har en del pengar sparade. Men jag vet ju att det är många där ute som inte har möjlighet att gå hemma med sina barn så länge som dom skulle önska och dom flesta blir tvungna att lämna barnen på dagis långt innan dom ens fyllt 1 år. Ska det verkligen vara så här?
Min fina lilla familj. Jag är så lycklig och stolt över mina pojkar och dom betyder allt för mig. Jag skulle göra absolut vad som helst för dom båda! Jag har ingen aning om vad som är rätt eller fel när det kommer till barn, uppfostran och hur man ska göra med dagis och allt. Huvudsaken är att man visar kärlek och hur mycket den lille betyder för en. Sen får man helt enkelt besluta vad som är bäst i ens egen familj. För oss var det att vi är tillsammans så länge som möjligt innan Filip ska börja dagis och leka med andra barn. Då kan han förhoppningsvis prata lite grann och gå själv. På så sätt känns det bättre eftersom han kan berätta för oss hur han har det när vi inte är där.
Innan jag fick barn så tänkte jag att mammapermitionen var så otroligt lång, men nu när man har en liten själv så inser man att tiden går alleles för fort. Jag minns det som igår när Filip kom till världen och nu är han snart 9 månader. Nu när vi har bestämt oss för att jag ska gå hemma så ska jag verkligen försöka njuta varje sekund som går med min prins. Vi ska leka, hitta på roliga saker och bara umgås och mysa så mycket det bara går varje dag. Så nu ska jag slita mig från datorn och gå ut och gå med min skatt! 🙂

16 reaktioner på “Dagis”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *