FBF – Graviditeten

Hej på er!
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av en av dom finaste tiderna i mitt liv, dom nio månaderna när jag bar på Filip i magen – min graviditet.
Jag och min man bestämde oss för att skaffa barn och tog ut min p-stav när vi hade varit tillsammans i ett år . En månad senare så plussade vi på ett graviditetstest. Som tur var så behövde vi inte vänta så länge innan vi blev gravida och när jag började känna att brösten ömmade och matlusten var försämrad så visste jag att det var en liten bebis i min mage. Så när jag kissade på graviditetstestet och två starka sträck visades så blev jag inte så förvånad, men väldigt, väldigt lycklig! Den känslan är omöjlig att beskriva med ord, men ni mammor som önskat att bli gravida och för första gången inser att det faktiskt är ett litet mirakel i er mage förstår nog vad jag kände den dagen.
När min man kom hem från jobbet så visade jag honom testet och vilken lycka. Helt otroligt.
Första månaderna under min graviditet så mådde jag väldigt illa. Jag spydde inte, men jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag var inte sugen på någonting och kände mig väldigt trött och nedstämd hela tiden. Dagarna bestod av väldigt mycket sovande då jag ofta var så trött att jag inte klarade att hålla mina ögon öppna..
Känslorna var så starka på både gott och ont och jag grät väldigt ofta över ingenting.. Min man var väldigt stöttande och försökte hitta på saker med mig hela tiden för att jag skulle få tänka på annat. Det blev sommar och allting började kännas mycket bättre. Min matlust kom tillbaka, humöret stabiliserades och vi var lyckliga och förväntansfulla över vad som skulle komma.
Vi var mycket ute vid havet och badade. Det kändes skönt för både mig och bebisen i magen att få vara i vattnet och slappna av. När halva graviditeten hade gått så mådde jag mer eller mindre toppen! Min man hade semester och vi hittade på massor av roliga aktiviteter. 
Vi var till exempel på trav, åkte till en sommarstuga på öland och lagade god mat, tog det lugnt och bara njöt av livet. Efter vecka 25 tror jag det var så åkte vi till MammaMia i Stockholm för att göra ett lite speciellt ultraljud för att se hur får son såg ut. Detta var en helt sjuk upplevelse och det kändes nästan som att vi fått träffa våran pojk, även fast han fortfarande låg i magen.
Tänk att få se, mer eller mindre, hur ens barn kommer att se ut. Det är helt otroligt vad som är möjligt nu för tiden och jag är superglad att vi gjorde detta ultraljudet! Det var liksom en liten bonus och gjorde att vi längtade ännu mer än innan efter vår fina prins!
Tiden gick och magen växte. Mot slutet kände jag mig ganska så otympig och vaggade mig nästan fram när jag skulle gå.
Jag gick totalt upp 18,5 kg och födde på förväntat förlossningsdatum! Det är så sjukt att man går och bär på en bäbis i nio månader och min pojke bestämde sig för att komma ut på den förväntade dagen och exakt nio månader efter att han blev till. Otroligt vad kvinnokroppen kan åstadkomma!
<3
Hur förlossningen gick till kan ni läsa om HÄR och hur vi hade det första tiden som familj kommer vid ett senare tillfälle. 😉 Kram på er
 

15 reaktioner på “FBF – Graviditeten”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *