Snart ett

Filip är snart ett år och det är så mycket som har hänt den senaste tiden. Förutom vissa undantag så sover han faktiskt hela nätterna, oftast 19-08 och har blivit en väldigt lätt pojk att ha å göra med.
Nu är äntligen den jobbiga matvägrar-perioden över, tack och lov. Det har varit några jobbiga veckor då han inte velat äta någonting annat än fruktpurré, men nu har det släppt igen. Jag tror det var att han ville äta själv. Han är större nu och har en väldigt stark vilja. Han vill prova nya saker, utforska och växa upp. Inte konstigt att bli matad av mamma är trist, ”kan själv, vill själv”.
Nappen är väldigt, väldigt viktig och jag förstår varför många kallar det för ljuddämpare. 😉 Filip är väldigt sällan ledsen, men när han är på lite grinigt humör så slutar det så fort han får nappen. Undrar hur länge man ska låta han ha napp och hur man egentligen gör sen för att vänja av honom vid den.. Hmm, jaja, det är ett senare problem och ingenting vi behöver tänka på nu.. 
Han har fyra tänder. två nere och två uppe. Framtänderna är stora och det har han fått av sin kära mor som hade riktigt stora framtänder som liten. Dom uppfattas nog som lite mindre nu när jag är stor själv. 😉
Ja vad mer är nytt med denna stora pojk? Han har fram tills nu krablat sig fram, men har precis lärt sig att man faktiskt kan krypa på knäna också. Så krypa kan han nästan, men tror nog snart att han går och vad är så meningen med att kunna krypa?  Han ställer sig upp överallt och har också lärt sig att klättra upp för trappan. (därför måste vi köpa grind till trappan asap)

Annars är det väl inte sååå mycket nytt som jag kan komma på nu. Det sker ju saker hela tiden såklart och han växer fort, allt för fort. <3

Vi ska börja planera för lite kalas nu när han fyller 1 år. Tror kanske att släkten hemma i Sverige firar honom lite hipp som happ när det passar. Men självaste födelsedagen ska självklart firas här hemma med tårta, paket och sång. Det känns liksom som att det räcker att bara vara familjen, jag, M och Filip. Visst är det underbart att känna så, att vi räcker till och att det viktigaste är att vi är samlade och tillsammans. <3 
 

8 reaktioner på “Snart ett”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *