Fruktansvärt

Godmorgon på er.. Min natt har varit minst sagt fruktansvärd.
Igår så höll jag kontakten med min man som var tvungen att stanna på jobbet. Han trodde först att han kanske skulle komma hem så att vi fick lägg oss tillsammans, men av någon konstig anledning så hade jag en känsla att han skulle bli senare än så tyvärr. Så jag gjorde i ordning allting här hema och gjorde mig klar för sängen vid 21.30 (Ja vi lägger oss svintidigt i denna familjen, men när man är vuxen får man lägga sig när man vill ;))

Jag är ju svinigt mörkrädd så jag tog upp datorn och hade lite nattlampor tända i hallen till Filips rum. Nu höll jag bara tummarna svinhårt att han inte skulle vakna så att jag skulle bli tvungen att sitta uppe på natten, ensam. Men eftersom jag uppfattade det på M som att han skulle komma innan midnatt och att han absolut inte skulle vara kvar längre än så, så kändes det ändå ok att lägga sig och försöka sova en stund.. Han skulle ju komma snart..
Sen jag träffade min man första gången så har jag inte kunnat sova bra utan honom. Det var som att jag hittade min andra halva, jag blev hel och när vi väl hittat varandra så klarar vi oss inte lika bra utan. Så även fast jag lagt mig för att sova så vaknade jag till lite då och då. Jag ville inte kolla på klockan eftersom att jag tänkte att han kommer snart.. sover jag så går det fortare..

Men plötsligt vaknade jag till lite mer ordntligt och började tänka. Tänka dumma tankar och satte mig därför upp i sängen och slängde mig på telefonen. Klockan var 01.40 och jag hade fått ett sms för en timma sen att han var kvar på jobbet.. Men jag kände ändå att det var något som inte stämde så jag provade att ringa… inget svar.. Smsade – inget svar.. ringde igen.. ringde igen… ringde igen… och igen, och igen…. Vid detta läget hade jag panik och tankarna exploderade i mitt huvud. Tänk om någonting hade hänt honom?! Tänk om han var trött när han körde och somnade vid ratten på vägen hem? Tänk om någonting hemskt har hänt. Vad ska jag göra? Ska jag väcka Filip och åka ut för att leta efter honom?
Mitt i allt ringande så vaknar FIlip, klockan är 02.20 och jag har fortfarande inte hört någonting.. Jag går in, gråtandes til Filip och ger han lite ersättning, försökter lugna mig själv och nattade om min son…
När Filip somnat om så gick jag in på vårt sovrum igen och grät, slog upp datorn och letade efter min mans kollegors telefonnummer. Men det var ju helt omöjligt, nu för tiden finns det ju fasen hundratals människor med samma för- och efternamn. Hm, skumt. Så jag gick in i garderoben för att klä på mig så att jag kunde åka ut och leta, eller åtminstonde åka till hans jobb för att se om det var någon där som visste något.. och precis i den sekunden så ringer telefonen. *Min älskling* stod det. Jag fick en klump i bröstet och sa till mig själv, Snälla låt detta vara min man som ringer…

Och det var det! Klumpen försvann, lättnaden kom och tårarna lika så. 
Det visade sig att han hade satt sin telefon på laddning för att han skulle ha batteri när han åkte hem. Så han hade missat att det hade ringt.. 
Tänk, vad man kan förstora upp saker på nätterna och vad små saker kan bli hur stora som helst. Men fy fasen, den känslan av att det skulle ha hänt min man någonting, den hoppas jag att jag någonsin slipper att känna igen, för det var fullkomligt fruktansvärt! Jag vet seriöst inte vad jag skulle gjort utan honom,.. <3
Jag satt uppe och väntade på att han skulle komma, jag ville bara krama om honom och veta att han var okej.. Strax efter tre var han hemma och kröp ner i sängen hos mig.. Vilken lättnad, nu kunde jag somna igen…
På morgonen så vaknade vi alla tillsammans, Filip stod faktiskt upp i sängen när jag hämtade honom lustigt nog. Sen gick vi upp, tände en brasa och satte på en kanna kaffe.. Min man var tvungen att åka igen, så han tog kaffen i en togo-mugg och körde iväg till jobbet. Stackars, jobbade nästan ett dygn igår, sov tre timmar och ska iväg nu igen. Jag fattar inte hur han kan hålla ögonen uppe när jag själv sliter med att inte se i kors..
Jag och Filip sitter kvar och ser på den fina brasan som sprakar så vackert och ger värme i huset. Idag ska vi inte göra någonting annat än att mysa med varandra och verkligen umgås. Jag hoppas att min man kommer hem relativt tidigt så att vi får vara tillsammans hela familjen. Det är helt otroligt vad jag värdesätter min familj och efter denna händelsen så blir känslorna förstärkta.. och jag som trodde att jag älskade min man och son så mycket det bara gick. Min kärlek för dom blir bara starkare och starkare… Det är som man säger, man vet inte vad man har förän man inte har det längre och i natt fick jag en ordentlig tankeställare och kände på, för en kort stund, hur det skulle vara om min man inte kom hem… 
Ta vara på era nära och kära, visa att ni tycker om varandra och glöm inte att berätta för varandra hur mycket ni betyder. Massor med kramar och kärlek från oss till er <3

15 reaktioner på “Fruktansvärt”

  • giuly skriver:

    Åh förstår dig! Sen jag träffade min kille så är nätterna tomma utan honom.

  • Eva`s blogg skriver:

    God morgon eller middag för din del snäckan, usch ja vet inte varför man tänker negativt när en kärlek inte svarar, men tur att allt var ok ändå, jobbigt för dig att vara mörkrädd…vi kvinnor är bra på det mesta 😉 då även att förstora saker 😉 hoppas du orkar med dagen du får vila när den lille vilar sig kram o energi till dig snäckan 🙂

  • Susanna skriver:

    Åh vad jobbigt men tur att det inte var nån fara i alla fall 🙂 Kan också förstora upp saker så fort nån inte svarar haha, lite för ofta kanske haha!

  • Usch så hemskt, tur att det inte hade hänt något!

  • Viktoria skriver:

    Fina du! Är också svinigt mörkrädd… Du är inte ensam <3

  • gia skriver:

    Vad skönt att allt löste sig! ja fy otäcka känslor som kommer över en. Man skall alltid värna om varandra och aldrig ta varandra för givet, klart att man faller i rutiner och vana 🙂 men då finns ju dessa otäcka händelser som påminner oss om att vi skall komma ihåg och hylla varandra.

  • Linnéa skriver:

    Jag känner igen den känslan. Så fort min pojkvän inte svarar på ett tag så får jag upp liknande tankar. Likadant med mina föräldrar. Tänker alltid att det värsta har här.

  • Emelie skriver:

    Ååh ja visst är dom söta!

  • Julia skriver:

    Åh lilla vännen! =/ Förstår den känslan! Har aldrig varit med om det i vaket tillstånd så som du va! men däremot så drömde jag mycket i början av vårat förhållande (Har varit tillsammans i snart 4 år) att det antingen tog slut mellan Stefan och mig, eller att det hände han något. Varje gång vaknade jag och storgrät och var tvungen att titta om han låg kvar jämte mig i sängen. Usch vilken klump man kan få! Stor kram till dig och Filip! Hoppas M kommer hem så ni kan mysa!

  • Helena Rahlenius skriver:

    Fy vilken känsla när han inte svarar efter flera samtal… :/ kan bara tänka mig hur du kände och självklart att Filip skulle vakna också, men skönt att han somnade om fast du var uppstressad . Ja man ska verkligen ta dag för dag och visa de man älskar att de betyder mycket !!

  • F: skriver:

    Vad jobbar din man med om han behöver jobba så mycket och vara borta på nätter? Hade blivit väldigt orolig och fått många knepiga tankar i mitt huvud om det hade hänt!

  • Åsa: skriver:

    Din stackare, vilken fruktansvärd natt :(!

  • Isabelle cherry skriver:

    Skönt att det inte hänt något men förstår känslan av att faktiskt vara så fruktansvärt orolig. Kram! //isabelle

  • matilda skriver:

    svar: tack så jättemycket! 🙂

  • Amanda: skriver:

    Oj så fel det kan gå ibland när man inte får svar på samtal. Men detta kommer säkert hända flera gånger i framtiden, ska du inte på något sätt jobba på det här så du själv är mer lugn i kroppen nästa gång han inte svarar på första samtalet?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *