Rädd för att gå ut

Jag lyckades sova i en timma under tiden Filip sov sin middagslur i sin säng, men jag vaknade inte utvilad som jag hade hoppats på, utan jag är fortfarande rätt så sliten och orklös. Det är inte kul att behöva skriva om allt det här tråkiga, men jag vill vara mig själv och jag måste få skriva om mina lite sämre stunder också.. Det har gått några dagar sen jag föll ihop ute och jag har ännu inte vågat gå ut med Filip på en promenad. Jag är helt enkelt för rädd för att gå ut..

Bara tanken på att gå ut får mig att svettas och får svårt att andas. Det sitter säkert 100% i psyket och jag är helt enkelt rädd för att falla ihop igen. Nästa gång kanske jag inte återhämtar mig lika bra eller Filip kanske inte sköter sig så fint som sist. Allting oroar mig och det känns inte kul alls. Det är jättefint väder ute, himmelen är klarblå och solen strålar, så det känns inte rättvist mot Filip att vi sitter inne. Så jag ska försöka bortse från alla mina dumma symptom och gå ut en sväng så att vi båda får lite frisk luft. Jag har smsat med min mamma som ska prata med mig när jag går ut så att jag inte tänker så mycket och känner efter. Jag måste bara övervinna min rädsla att gå ut för förmodligen så kommer det inte ske igen.

Mina barn ska aldrig få bli påverkade negativt av mig och mina egna personliga problem eller hinder. Så pass stark mamma ska jag vara att jag alltid kommer att sätta mina barn i första hand och prioritera deras önskningar och behov. Nä, nu ska jag stänga ner datorn, ta av mig mina pyjamasbyxor (ja, jag vet att klockan är 14 och att jag borde skämmas – det ska aldrig hända igen 😉 klä på mig och Filip ytterkläder och gå ut och njuta av denna fina dagen. Ingen panikångestattack eller blodtrycksfall tack, jag håller tummarna stenhårt nu att detta kommer gå bra så att vi kan återgå till gamla rutiner och komma ut varje dag.

Önskar mig lycka till 🙂

11 reaktioner på “Rädd för att gå ut”

  • isabelochjag skriver:

    Ge inte upp! Bra att du bestämmer dig för att bara ta tag i dig och gå ut. Fruktansvärt läskigt när man känner sådär, men det är bara en själv som kan bryta det och kämpa vidare. Du verkar vara en stark tjej, låt inte detta krossa dig!

    Jag hejar på dig! Kram och trevlig helg!
    (Och om det inte gick bra idag, så testa igen i morgon.. 🙂 det är okej om man inte klarar det första gången eller andra eller tredje, men fortsätt att testa. Tillslut går det!)

  • camilla skriver:

    Men herrejösses vännen!! Blev riktigt förvånad över att se en kommentar ifrån dig på bloggen, Vetti fan om du kommer ihåg mig men jag kommer ihåg dig iafall. Även om vi aldrig träffats. Bodde i Oslo för en herrans massa år sedan. (tar på mig skämskudden om jag helt blandar dig fel nu). Krams!

    • oslofru skriver:

      Hehe, känner dig tyvärr inte, hur kan du känna mig om vi aldrig träffats? 🙂 tyckte du hade en väldigt söt katt på bloggen! Hoppas du får en fin helg! 🙂

  • Annelie skriver:

    Önskar dig god bättring och trevlig fredagkväll 🙂

  • Oliwia skriver:

    Har du tips på en bra film jag och min pojkvän kan se ikväll? 🙂 ha en bra helg!

  • Diana skriver:

    hoppas promenaden gick bra? läste längre ner om det som hände sist… läskigt :/ fick du inget tips på hur du kan höja ditt blodtryck?

    sv: hihi, ja!! är nog det häftigaste jag gjort!! 😀

  • Lisen skriver:

    Hoppas att promenaden gick bra!

    Du verkar vara så stark som person, bra att du resonerar kring att din son inte ska behöva bli lidande. Det tror jag han kommer tacka dig för i framtiden. Jag är helt säker på att du är en jättebra mamma 🙂

    Trevlig helg!

  • emelie skriver:

    klart du ska vara dig själv, mycket roligare att läsa om någon som är mänsklig!!! Hoppas ni fick en fin dag ute! !:)

  • Johanna skriver:

    Jag var också orolig efter mitt blodtrycksfall och vågade inte riktigt gå ut ensam. Men jag bestämde med Christer att jag skulle ringa honom på lunchrasten och prata med honom medan jag och Alma gick ett varv runt kvarteret. Vi har ju hund också så jag hade liksom ingenting att välja på, jag var tvungen att gå ut! Och så hade jag vatten med mig i skötväskan ifall jag skulle bli yr. Sen tog bag bara en liten längre promenad varje dag och ringde inte Christer utan hade bara telefonen i jackfickan. Man får ta det försiktigt och inte puscha på gränserna för mycket i början bara för då kanske det få motsatt effekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *