Barn och Ekonomi

veckans_asikt

Idag i Veckans Åsikt så tänkte jag ta upp ämnet: Barn och ekonomi. Detta är ett ämne som det har varit väldigt mycket snack om här i Norge och det har blivit mer och mer utav ett problem när det kommer till hur mycket föräldrarna skämmer bort sina barn. Om barnen alltid fått märkeskläder från sina föräldrar så förväntar dom sig även det i tonåren och det är där problemen startar. Vad händer om alla barnen får en märkesväska för 10.000 av sina föräldrar, utan 1 tjej. Vad tror ni händer med den tjejen då?

Jag kan förstå hur detta kan bli väldigt dumt och problematiskt när barnen blir lite äldre och jag kan även se en typ av tävling hos föräldrarna när barnen är yngre. Vem har finast och dyrast kläder på dagis till exempel? 

Vi har turen att kunna ge Filip det vi önskar och vi tänker mer på kvalitet än på prislappen, men vad sker när man faktiskt inte har råd att köpa dessa dyra kläder till sina barn när alla andra föräldrar gör det?

markesklader_till_barnVi pratade en hel del om hur vi ville göra för våran son när han skulle komma till världen och både jag och min man var klara över en sak – vi vill ge Filip det bästa av allt! Han är vårat lilla mirakel, våran kärlek, vårat hjärta och vårt allt. Även fast vi inte har alla pengar i världen så ville vi ändå ta dom pengarna vi hade för att kunna köpa en splitter ny barnvagn av högsta kvalitet, nya kläder i alla märken, former och storlekar, ny spjällsäng och nytt av allt som man kan tänka sig behöva när man ska få en bebis. Här var inte pengar ett faktum, utan kvalitet.

Barn_och_ekonomi

Men här har vi turen att kunna ge Filip det bästa av allt, vilket jag vet att många föräldrar inte har. Många föräldrar har det knapert och måste köpa begagnat, fynda på rean och hitta det billigaste av allt för att kunna ge sitt barn det som behövs. Självklart är det inget fel i det, utan vi är olika helt enkelt och det är tyvärr orättvist i livet. Jag tror inte att det är ett problem alls fören eventuellt då barnen börjar på dagis.

På dagis tror jag att problemet inte märks hos barnen och jag tror inte alls dom är påverkade av att dom har en splitter ny Guccikeps, eller en från H&M. Men föräldrarna däremot. Det har varit mycket diskussioner här i Norge om att dom som inte har råd med dom här dyra kvalitetsmärkerna ofta kan känna sig sämre och mindre värda. Detta är någonting som jag absolut inte önskar och jag vill inte att vi föräldrar ska tävla på något som helst sätt. Men för mig är ofta kvalitet viktigast och om jag köper en dyrare body i ett finare märke så håller den ofta bättre än en billigare från tex H&M. Självklart har Filip mängder av billigare kläder också! Men dom håller dock inte lika länge..

När barnen blir äldre och pengar börjar bli ett faktum och värdet av materiella ting är något som diskuteras i familjerna, så tror jag att större problem kan uppstå! Om alla barnen har svindyra kläder och accessoarer, vad händer då med de få som kanske inte har råd? Tror ni att dessa barn umgås eller kan det till och med bli så illa att barnen med mindre pengar blir utstötta?

När jag växte upp så var inte detta något problem, men här i Norge är det lite annorlunda och dom flesta här har råd att ge sina barn en väldigt exklusiv och fin uppväxt. Jag hörde på radion här om dagen där det pratades om vad barnens väskor kostade och tonåringar ringde in till programmet och berättade att dom hade märkesväskor för 10-30.000kr! Och när programledarna frågade vad dom tyckte om dom som inte hade märkesväskor, så svarade barnen ”Jag vet inte, jag umgås bara med dom som har råd”. –Klart och tydligt var barnen med mindre pengar, inte lika intressanta längre…

pengar

Efter att ha hört på detta radioprogrammet så fick det mig att tänka om och det sista jag vill är att Filip ska vara en av dom ungarna som ringer in och säger så. Jag vill att barnen ska förstå värdet av pengar och jag tror att det är väldigt viktigt att vi som föräldrar berättar för våra barn hur mycket arbete och slit det ligger bakom för att kunna köpa alla materiella ting.

Nu vet inte jag alls hur vi kommer att resonera när Filip blir tonåring, men vi kommer absolut inte ge honom obegränsat med pengar, utan han kommer att få sin månadspeng och om den tar slut så får han helt enkelt vänta tills nästa månad kommer och en ny månadspeng kommer in. Han måste få lära sig själv att ta hand om sina pengar och sin ekonomi och han måste själv spara om han önskar att köpa något dyrare till sig själv.

Det svåra blir bara vart gränsen för oss kommer att gå. Vi vill ju ge Filip en så bra uppväxt som möjligt, så vart går egentligen gränsen mellan en bra ekonomi för honom och att han blir bortskämd?  Vad är för mycket och vad är för lite? Samt, ska det vara en gemensam gräns för alla barn så att det bli likt och ingen blir olikt behandlad? Vad är rätt och vad är egentligen bäst?

Pengar kommer alltid vara ett känsligt ämne och det är väldigt svårt att prata om då vi alla har olika förutsättningar och menar olika. Dom som har det mindre ställt vill gärna att alla ska dela lika, och dom som har det bättre ställt vill gärna behålla sina pengar själva. Det kommer aldrig bli fullt jämställt tyvärr, så frågan är bara hur man ska göra för att barnen ska få det så bra som möjligt och blir så lite påverkade som möjligt av hur mycket pengar föräldrarna har.

Det bästa hade kanske varit att ha skoluniform i skolorna så att ingen sticker ut. På så sätt skulle alla barnen bli dömda lika – på deras personlighet och inte på hur dom klär sig och hur mycket pengar dom har.

Vad tycker Du?

31 reaktioner på “Barn och Ekonomi”

  • Elin skriver:

    Tycker inte ditt resonemang håller. Du är hemmafru och ”lever” på din mans pengar, hur kan ni då vilja att er son ska ha det dyraste? Jag kan absolut ha fel, jag vet inte om du tjänar pengar utan att det framgår i bloggen. Du får gärna svara på detta, menar absolut inget illa!

    OSLOFRU SVAR:
    Jag förstår inte riktigt vad det har med att göra att jag är hemmafru eller inte?

  • Vi har det bra och kan unna oss ekonomiskt. Det blir många långresor och andra småtripper som vi gärna lägger ner en hel del pengar på. Barnen går båda på svensk privatskola, dock utan uniform. Jag har lagt in motion på uniform och det möttes med öppna händer men stannade vid att skolan uppdaterade klädreglerna, dvs inga öppna linnen, små short som visar rumpan etc. Uniform hade den ena dottern på sin brittiska privatskola och det tyckte jag fungerade jättebra. Får flickorna dyra kläder? Nej, det får dom inte. Det dyraste vi köpt till den ena flickan är Nike Air för cirka 900 kronor. Tycker det är viktigt att de lär sig att hantera pengar, att veta vad saker och ting kostar. Likaså; har man inte gjort det man förväntas göra får man inte heller full månadspeng. Vi gör avdrag i stort sett varje månad. Ofta får barnen presentkort på H & M eller liknande kedjor till födelsedagspresent/julklapp. Det är vi som lägger grunden till barnens förhållande till ekonomi. Och det vi gör idag blir ett mönster som barnen lär sig leva efter.
    Kram Jess

    OSLOFRU SVAR:
    Det låter som att ni har bra rutiner och smarta värderingar i din familj. Så underbart det måste kännas att kunna åka på resor hela familjen också, det måste väl uppskattas hos barnen kan jag tänka mig 🙂

  • Il skriver:

    Bortskämda elaka barn är det värsta som finns så om man har mycket pengar så bör man ju absolut se upp så ens unge inte blir på det sättet! En annan viktig aspekt som jag tycker du glömmer är att barn bör arbeta! Alltså sommarjobb från att man fyller 15 tycker jag är en självklarhet! Träffade ett gäng ungdomar som skulle fylla 18 snart och ingen av dom hade haft ett jobb än!!!!??? :O Det är ju helt och fullkomligt SINNESSJUKT! Jag började jobba helger och sommar (ibland kvällar) när jag var 15-16, valde det själv då jag ville ha mer pengar och lärde mig välidgt mycket av det. Under gymnasiet hade jag under ett år 3 olika jobb. Jag lärde mig verkligen att slit ligger bakom pengar men gud vad kul jag kunde ha sen för min lön när jag var ledig 😀

    OSLOFRU SVAR:
    Jag håller helt och hållet med dig! Jag jobbade också från att jag var 14 år och hade sen fast jobb i butik från att jag var 16. På så sätt lär man sig verkligen vad pengar är värt och om man sen sparade sin lön så kunde man få jättekul för den sen. 🙂

  • Viktoria skriver:

    Ja visst är den! Så söt Filip är!:)

  • Amanda skriver:

    nu har jag själv inte barn och handlar själv typ bara på H&M eftersom att jag tycker mod eras kläder.
    men jag tycker att så länge sakerna håller och man själv eller barnet tycker om vad den har på sig så eller har för saker överhuvudtaget så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att bara köpa kläder på billiga ställen. Sen leksaker är en annan femma de måste ju vara säkra. Men ska kanske inte lägga mig i debatten eftersom att jag själv inte har barn.

    sv: ja 😀

  • Felicia skriver:

    Riktigt bra skrivet! 🙂

  • Jenny skriver:

    Blir väldigt irriterad på folk som säger du lever på din man 🙁 För mig var det inget lätt val att ge upp min karriär och fokusera mig på familjen. Ser det absolut inte som att jag lever på min mans lön utan vi lever på en lön med fokus på livskvalitet.

    OSLOFRU SVAR:
    Tack snälla! Jag håller med dig fullt ut. Det var otroligt bra skrivet! ”Vi lever på en lön med fokus på livskvalitet” – jag kunde inte skrivit dt bättre själv! KRAM till dig

  • Johanna skriver:

    Jag tror faktiskt inte alltid att det dyra är det bästa. Inte heller att allt nytt är bättre än begagnat. Mycket som tillverkas idag tillverkas efter slit och släng metoden och håller bara en viss tid innan det går sönder till skillnad mot sådant som tillverkades förr för att hålla för alltid. Jag försöker alltid fynda när jag handlar, oavsett om det är till mig själv, Alma, hemmet, en present eller till djuren. Jag får liksom en kick av att göra ett bra fynd. Sen kan man ju handla mycket mer också om man hittar billiga grejer^^ Men självklart tycker jag att det kan vara värt att lägga en större summa pengar på vissa saker för att få extra bra kvalité, men kanske inte på just barnkläder eftersom de små växer så fort, de hinner ju knappt använda kläderna innan man måste köpa nytt. I alla fall innan 1 års ålder. Och Jag skulle aldrig få för mig att köpa en väska till mitt barn för flera tusen kronor!! Herregud liksom! När jag växte upp fick jag veckopeng och månadspeng när jag blev större och vi kommer göra likadant med Alma, för att hon ska lära sig värdet av pengar. Vill man ha någonting så får man spara ihop till det eller önska sig till födelsedag eller jul.

  • Ditte skriver:

    Pengar och ett lyckligt barn hör inte alls ihop. För av pengar har ingen blivit lycklig, däremot underlättar det förstås. Många föräldrar köper sina barn med dyra saker när de blir äldre. De vill inte satsa tid och umgås utan lever sitt eget liv.
    Dyra saker i sig är oviktigt om ens barn har en grundtrygghet, är älskat och får sina föräldrars tid. (Men att köpa kvalité, är ju något annat, men ibland är dyra saker ändå dåliga och även de tillverkade av barnarbetare)
    Det ena utesluter ju inte det andra. Man väljer ju själv vad man gör med sina pengar. Vi har alltid rest ofta och mycket ,med båda döttrar från det de var under ett år tills de var i 20 års- åldern. Skidresor till Alperna, resor i Asien, USA, Europa och valt att lägga pengar på det.
    Men att ge mitt barn en väska för 1000 tals kronor skulle jag inte göra. Då fick pengarna sparas ihop av dem själva. Att ge kärlek, trygghet, självständighet och livskvälité, det har vi gjort och har också fått världens bästa döttrar, idag vuxna, och med egna barn.Jag är så stolt. Sedan har de sommarjobbat från 15 år och tjänat sina pengar..
    Och det viktigaste av allt tycker jag är att barnen är friska och hälsa kan man aldrig köpa, men man kan som förälder bidra till att ens barn får en god psykisk och mår bra i själen. Nog så viktigt.
    Jag tycker du skrivit ett spännande och tänkvärt inlägg och jag tror att dessa tankar om pengar och prylar alltid har funnits.
    Jag är ju uppvuxen i Norge men förr, när inte oljan fanns, så var dte heller inte så gott om pengar hos norrmännen och kanske vill man nu ta igen …
    Har en dotter som gått på en privatskola i gymnasiet (en av de mest välrenommérade ) och där kunde alla köpa allt, men ingen pratade någonsin om vad saker kostade eller att man måste ha vissa märken för där tyckte man att det var”brackigt” och nyrikt. Så visst är det olika…Och inte heller där satt lyckan i pengar…
    Det viktiga är att ni gör som ni tycker och vill och andra gör som de tycker.
    Skall bli roligt att läsa fler kommentarer….
    Jag önskar er en trevlig dag!
    Soliga hälsningar !

  • Anette skriver:

    Intressant skrivet, och sannerligen tänkvärt. Tror inte att det finns några riktigt bra svar på hur man bäst balanserar god ekonomi vs bortskämda barn.

    Förmodligen gör man barnet en tjänst genom att lära det pengars värde på ett tidigt stadium, t ex genom veckopeng och att barnet själv får spara ihop till vissa saker det vill ha. Även bra att återbruka som pyssel hemma, och varva finare butiker med vintageshopping för att visa att det dyraste inte alltid behöver vara bäst. Om barnet görs medvetet om pengars värde blir de troligen inte lika bortskämda som om de utan problem får allt de pekar på.

    Men men, det är lätt för mig att proffstycka eftersom jag inte har en endaste unge ännu 🙂 Hur som, du skriver bra om ett ämne som jag tror att fler skulle behöva reflektera över!

    Önskar en fin tisdag!

  • Lisen skriver:

    Vad barnen har på sig när de är små tror jag är av mindre betydelse men när de kommer upp i skolåldern och börjar jämföra sig med andra så tror jag att det blir ett svårt dilemma för föräldrarna. Man vill ju alltid att ens barn ska ha det bästa och man köper det som passar bäst för ens egen ekonomi. Men alla har ju inte den möjligheten och då måste man ju försöka att inte lägga någon värdering i vilka kläder barnen har på sig, något som kan vara svårt kanske.

    Men månadspeng tror jag är jätteviktigt för då lär man sig pengarnas betydelse. Och sen när de pengarna är slut och de vill ha mer kan de kanske få göra något hemma för att få pengar. Jag kunde tex få lite extra om jag dammsög huset, rensade rabatten eller städade toaletten. Men det vanliga med att plocka ur diskmaskinen och städa mitt rum ingick liksom i ”mina sysslor”. Jag tycker att det var ett bra sätt och det gav mig en förståelse för att man måste kämpa lite för att få pengar.

    Sen tycker jag också att det är viktigt med bra kläder, visst. Men de barnen förmodligen kommer komma ihåg sen och värdera högt är ju tiden tillsammans med familjen. Under min uppväxt åkte jag på ganska många resor och dessa resor är något jag aldrig skulle byta ut mot några märkeskläder i världen.

  • Sofia skriver:

    Sv: Tack så mycket för din kommentar! 🙂 Ska göra allt jag kan för att nå dit jag vill..

    vilken fin blogg, intressanta ämnen du tar upp!

  • Förskolemamman skriver:

    Först och främst så anser jag att huruvida barn har en bra uppväxt eller ej har att göra med vilka kläder de bär. Självklart har en familj med bättre ekonomi andra förutsättningar men i denna frågan är det oväsentligt om barnet har en jacka från H&M eller en från Gucci så länge kläderna är ”hela och rena”.

    Jag tror att mycket har att göra med vilket synsätt man förmedlar till barnen kring kläderna då plaggen i sig egentligen inte spelar så stor roll. Alla människor har olika förutsättningar i livet och så kommer det alltid att vara, att lära barnen att en person värde inte ligger i vilka kläder de bär tror jag är det grundläggande.

  • tja kan du göra mig en tjänst kan du lägga ut denna länk på FB och be folk att rösta på Mattias Eriksson http://fagerman.se/deltagare.html

    Skulle betyda allt kram 😉 Med vänlig hälsning MichaelaHL

  • A skriver:

    Jag undrer hur du tænker nær lille F’s dyra gucci keps blir borta I barnehagen? Eller den snordyra mærkestrøjan hans? Før tro det eller ej, trots engagerad och vælvilliga pedagoger som dagligen plockar efter i garderoben så blir saker oførklarligt borta dær ibland. Ibland, men inte alltid, dyker dom upp nån annanstans långt senare.

  • Mimmi Pigg skriver:

    Jag anser att när barnen är så små så spelar det ingen roll för dem om de har märkes kläder eller inte på sig. Vi köper åt vår två åriga flickor både nya klädäer från H&M och Lindex t.ex, håller riktigt bra, eller begagnade av bekanta – för vi anser att barnen växer i en sån otrolig fart o skulle aldrig i världen lägga ut 600kr på en body. Gör hellre något med barnet då för dem pengarna, eller sparar det åt henne. Och vi har det långt ifrån dåligt. Men är själv inte heller nåt shopping freak o älskar att shoppa nya kläder, utan gör hellre annat med dem, sparar tills man verkligen behöver eller vill ha nåt. Vår dotter går med fina, hela och rena kläder, och det kan de vara utan att måsta kosta 600kr lappen. Blir lite lätt tokig på såna som måste köpa gant, burberry eller liknande hela tiden bara för att visa. Barnen blir inte lyckligare av det, utan det är allt det andra som också räknas!

  • natalisworld skriver:

    Att man ”lever på sin man” den kommentaren är så otroligt märklig. Om man har två olika nivåer på inkomst då? Om jag tjänar 10% och min man 90% pga olika utbildning och olika förutsättningar är det då också fel eller är det bara rätt när man bidrar exakt lika mycket ekonomiskt? Våra inkomster, är precis som dina, väldigt olika, men vi har olika styrkor, jag ser till att barnen får en närvarande mamma som möter dem efter skolan och ger barnen tid. Om man ser det som att tid ÄR pengar så bidrar vi lika mycket och min man lever ju på att jag bidrar med tiden här hemma. Annars skulle våra liv inte snurra alls.

  • meg skriver:

    Enig i mye av det du skriver, men jeg har nok en helt annen oppfatning i hva som ligger i kvalitetsproduktet for barn enn det du har. Her er det ikke Gucci eller Burberry jeg regner som kvalitet når jeg skal kle minstemann for barnehagen. Men klær som er varme og enkle å bevege seg i – ullklær, bambusklær, slitesterke og vanntette parkdresser og godt fottøy.. Uansett hvor mange milliarder jeg hadde hatt på konto hadde jeg ikke sendt han i barnehagen med Burberry-body og dongribukse…

    Så ja – man skal gi barna det beste om man kan det, men tror man bør spørre seg hva det beste er? Her i huset går fine opplevelser, klær og utstyr tilpasset vær og vind, og valg og regler som bygger gode verdier først. Det er f.eks. Ingenting som sier at en bruktvogn nødvendigvis er dårligere enn en kjøpt vogn på noen måte, men ved å kjøpe bruktvogn tenker man på mye mer enn å kun handle en merkevare – miljøet f.eks..

  • Bakir&Bäver skriver:

    Först och främst så tycker alla föräldrar självklart att deras barn är värda ”det bästa”. Vad det betyder för mig kanske betyder något annat för en annan. Jag har i mitt jobb som inköpschef, butikschef och stylist haft tillgång till designer och märkeskläder till billigare priser än H&M när vår äldsta dotter var liten. Vi gjorde aldrig någon big deal av det i familjen. Kläder som kläder så länge dom är rena, hela och tjänar sitt syfte. Men självklart stack det i ögonen på andra och när tjejen började i fyran började hennes klasskompisar fråga om hennes kläder och skor, hur hon kunde ha det och det märket. Hennes svar var att det är bara kläder. Idag köper jag mycket second hand till våra små, dels för miljöaspekter och dels för att dom växer ur allt på några veckor. Krutet läggs på viktiga funktionsplagg. Det jag vill komma till att hur det pratas om pengar, kläder och märken hemma lägger grunden till tonåren. Lär man barn att respektera varandra och att alla är lika värda så spelar det ingen roll vad det står på tröjan

  • Erika skriver:

    Ett väldigt intressant inlägg och jag tror att det ”sticker i mångas ögon” att ett sånt här inlägg kommer från dig som inte alls har de ”pengaproblemen” som många andra. Jag håller absolut med dig i det du skriver och tycker dina värderingar är sunda. Dock så tror jag att alla föräldrar vill sina barns bästa beroende på om man har pengar eller ej. Min man och jag är vanliga svenssons och har därför absolut inte råd att klä vår 21-månaders i designkläder. Vi tycker att HM, Lindex och Kappahl funkar alldeles utmärkt 🙂 Säkerligen är kvalitén sämre men barnen växer ju ur kläderna så fort ändå när de är små, hihi. Lillemans första barnvagn köpte vi begagnad och han åkte lika bra i den som om den vore ny. Huvudsaken är ju att de är säkra och inte sönder.

    Jag tycker det viktigaste är att visa kärlek till sina barn. Lära dem respekt och vänlighet. Men det förstår jag att du med menar 🙂

    Stor kram!

  • Karl-Philip skriver:

    Hej Oslofru.

    Jag har läst din blogg fram och tillbaka och till och från.
    Det som jag reflekterar över när jag läser detta inlägg/artikel är följande.

    Ni lever i ett hus på landet
    Ni har en Volvo V70.
    Ni reser inte.
    Ni lägger väldigt mycket pengar på kläder, smycken mm mm.
    Och ni har ett barn.

    Låter för mig som en helt vanlig svenssonfamilj med lite väl högt intresse för märkesvaror snarare än annat.

    När du skriver så låter det som att det handlar om överklass och att ni minsann bara köper det bästa mm mm.

    Ta nu och tagga ner attityden lite.

    Själv så bor jag i Sverige.
    Kör en Volvo V60
    Bor i en större villa än er.
    Tjänar bra med pengar och kan köpa det jag vill och känner för.
    Både till mig, min sambo och barn.

    Inte fan basunerar jag ut det hej vilt. Och jag känner mig absolut inte som överklass.

    Men alla är vi olika.

    //Karl.

    OSLOFRU SVAR:

    Hej Karl-Philip!

    Vilken lustig kommentar. Jag har aldrig sagt att vi är överklass, utan det verkar vara din personliga tolkning av det jag skriver på bloggen.

    -Ja, vi lever i ett hus på landet eftersom vi valde att bygga ett hus själva, utanför city. Vi anser att våra barn får en bättre uppväxt utanför stan.
    -Ja, vi har en Volvo V70, Och en Volkswagen Eup, Och en Citroën C4 seduction! 😉
    -Jo, vi reser, vi har varit i Egypten, Barcelona, Polen senaste två åren. Men efter att vi byggde huset så har vi valt att hellre vara hemma på somrarna och bada i våran pool – känns som utomlands!
    -Ja vi lägger mycket pengar på smycken och sånt – korrekt analys!
    -Nej vi har inte bara ett barn – vi har snart två! 😉

    Hoppas att detta svarar på din lite förvirrade syn på mig och mitt liv. Kram Oslofrun!

  • Aaa skriver:

    Pengar är inte lika med lycka, och i synnerhet i småbarnsvärlden gör det ju ingen skillnad i barnets lycka om denna har en dyr body av hög kvalitet, eller en ”vanlig”. När barnen blir äldre får man uppmuntra dem att lyssna på sina hjärtan ang vad som är viktigt här i livet. Om man en gång har haft en bästa vän, vet man att man inte valt henne/honom för pengarna!

  • Veronika skriver:

    Bra inlägg! Haha ”du lever på din man”. Det är jobbigt att ta hand om ett hem! då lever min kille på mig, för han pluggar…

  • Agnes skriver:

    Härligt med lite sunda åsikter!

  • Linda skriver:

    Denna avund… Nu är ju du väldigt ung och lätt att ge sig på..
    jag va likadan när jag va yngre och fick barn.Köpte nytt, dyraste vagnen, märkeskläder mm. Ju mer åren går värderar jag annat.. Nu har jag min dotter varannan vecka och är då hemma/ bullmamma med grytor som puttrar hela dagarna, ( barnfri vecka jobbar jag in allt)och åker på semester när vi har råd.Jag önskar ett till barn fast jag är 40 och om så blir köper jag gärna begagnat, vilket jag aldrig skulle gjort åt dottern.. Man har olika faser i livet, så är de bara..
    Kram Linda

  • Linda skriver:

    Linda igen.. tänkte bara på en del barn som redan vid ett års ålder är på dagis 7-18 .. hur sunt är de kontra att bli bortskämd.. Och att bli bortskämd betyder inte att de inte finns kärlek och sunda verderingar och uppfostran hos er.. folk dömmer så på en yta..

  • Il skriver:

    Man är inte överklass för att man är rik eller blivit rik Karl-Philip. Man föds in i överklass och det är inget man kan bli. Susannas man (och hon indirekt) är möjligen nyrika om man kan kalla dom rika.

  • lindasfamiljeliv skriver:

    tycker kommentarerna om att du lever på din man och att du inte jobbar ,men har någon glömt att ni har en son som du är hemma med och samtidigt tar han om hemmet bara de är ett fulltids jobb.
    sen är du gravid oxå.det är ju inte så man sitter och fikar hela dagarna utan man har att göra hela tiden .nää jag tycker att ta hand om barnen tar all ens tid .förstår att du vill vara hemma med er son.så länge ni kan.
    måste säga att jag tycker de är kul att följa din blogg.
    många kramar på dig ta inte åt dig vad de säger lägg den energin på dig och din familj

    OSLOFRU SVAR: Hehe, ja, ibland känns det som att folk läser det dom vill oavsett vad det är jag skriver..
    Tack snälla du, kramar!

  • Karl-Philip skriver:

    Hej Oslofru.

    Jag har naturligtvis en uppfattning, precis som alla andra.
    Den är möjligen fel, men den är baserad på det som DU skriver.

    Värt att tänka på.

    Sedan så valde jag att kommentera, då jag under lång tid läst din mail. Och blivit smått förbryllad över prioriteringar.

    Exempelvis valet att bygga en pool, men inte installera ett värmesystem i huset. (Och sedan tvingas ställa ut massa EL-element för att inte frysa). Ett val som ni gjort, helt fel enligt mig. Och helt förkastligt sett ur energiekonomisk synpunkt. Men jag dömer inte. Vill man hellre bada om somrarna och frysa på vintern så är det ens eget val. Precis som allt annat ni gör, så är det helt upp till er. Det lägger jag mig inte i, däremot så kan jag tycka till om hur saker och ting uppfattas genom ditt sätt att skriva.

    Se det mer som tips, alternativt ta detta som rekommendationer snarare än som kritik.

    Väl mött //Karl-Philip

    OSLOFRU SVAR:
    Hej Karl-Philip! Det är supergulligt av dig att du bryr dig om vårt välmående, men nu ska jag förklara så du inte blir alldeles förvirrad här..
    Vi har något som kallas för Balanserad ventilation i huset som värmer upp all tilluft till 20 grader och enligt den byggnadsstandarden som vi har byggt så borde detta hålla. Men med över 20 minusgrader på vintern så tyckte vi det blev lite småkyligt här hemma så då köpte vi till några extra element för att höja värmen en aning. Nemas problemas! 😉
    Nu är det 0 grader ute och vi har stängt av alla element och har till och med öppna fönster för att det blir så varmt här inne.
    Så snälla Karl-Philip, du behöver inte oroa dig!
    Kramkram

  • Karl-Philip skriver:

    Såg ett fel i min kommentar.

    Skulle vara ”då jag under lång tid läst din blogg”

  • Karl-Philip skriver:

    Ok.

    Vilken byggnadsstandard är det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *