Ostabil

Godmorgon!

Jag tänkte att jag skulle berätta om dom senaste dagarna då jag till och från har haft det lite jobbigt i min graviditet. Det är inte så att jag har haft några fysiska problem och egentligen har livet varit helt fantastiskt. Men det är mitt psyke som börjar brytas ner en aning helt utan anledning.. Dom senaste dagarna har jag gråtit väldigt mycket och blivit helt hysterisk över småsaker. Sen när jag har gråtit färdigt och det har gått en stund så inser jag att det inte var någonting alls att egentligen bli ledsen över. Det är jättejobbigt att ha det så och mitt humör känns nästan som det nordiska vädret – väldigt oförutsägbart.

tidigt_graviditetstecken

Bilen ovan är tagen förra gången jag var gravid i samma vecka som jag är i nu. Jag minns detta så väl. Jag och min man bodde då i en lägenhet mitt i Oslo centrum och jag var gravid och började känna mig lite halvdeppig. Så då bokade han en stuga i Kongsberg ute i naturen över en helg. Och det betydde så otroligt mycket och gav mig en massa ny energi för att fortsätta klara graviditeten.

Jag kan minnas att jag hade det lika tufft när jag bar på Filip. Det var vissa dagar som jag kunde känna mig extremt deprimerad och knappt ta mig ur sängen. Det ligger ingen anledning bakom till varför jag kan känna så där, utan det kommer och går som vinden. Som tur är så är min man väldigt stöttande och förstående och det var faktiskt han som påminde mig om att jag kände lika dant förra gången och att det inte är något fel på mig, utan att detta är tillfälligt och kommer att gå över.

Att vara gravid är för det mesta en dans på rosor och någonting som man är överlycklig över och glädjs åt. Men det finns stunder som inte är lika fina och som man bara vill komma över. Jag håller mina tummar väldigt hårt på att detta plötsligt ledsna humör övergår till endast glädje snart. Men minns jag rätt så är det först när bebisen kommer ut som man mår som vanligt igen. Så vi får hoppas att dessa 20 kommande veckorna går fort och så får jag helt enkelt försöka ta alla små motgångar med en nypa salt och försöka hålla mina hormontårar inne. Det är viktigt också att istället försöka glädjas åt alla fina stunder istället och ta vara på det som är bra i livet och inte bry sig om det som är jobbigt. Dock är det lättare sagt än gjort när man är en ostabil hormonbomb! 😉

Men att få skriva av sig här känns som en fin start och nu ska jag ta denna dagen på bästa möjliga sätt. Solen skiner och det är ju något att vara superduperglad över! Eller hur? 😉

3 reaktioner på “Ostabil”

  • Ebba skriver:

    Man får känna så i slutet på en graviditet. Min lilla Agnes är 8 veckor och jag minns att den sista tiden ville jag inte alls vara gravid, det var mörkt, trist och kallt ute och jag var stor som en ballong, men när hon väl kom så släpper ju de där känslorna ganska fort :). Sen att du har en bra man som stöttar dig är ju a och o min var också helt underbar under min graviditet. Det gör mycket att man har en bra familj runt om kring sig som bryr sig och tar hand om en.
    Ha en fin dag!

  • Anita skriver:

    Så fin bild 🙂

  • Usch vad jobbigt, hoppas att du får må bra resten av tiden och att tiden går fort nu! Har själv lite mindre än halva tiden kvar och skulle gärna hoppa typ tio veckor framåt i tiden haha 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *