Inte en chans

Godmorgon!

Många av er undrar säkert varför jag inte bloggat på så många timmar och lustigt nog trodde en del att vi var inne på förlossning och födde. Så kul är det inte tyvärr, utan lilla Filip har blivit dålig och varit fastklängd på mig och M sen igår mitt på dagen och det har inte funnits en chans för mig att göra någonting annat än att finnas där för Filip.

Vi var ju på träff på Ahus igår och lämnade vår lilla prins på dagis som planlagt.. Efter att vi var färdiga på sjukhuset så åkte vi för att äta en romantisk lunch för två, men innan vi ens hade fått in maten så ringde dom från barnehagen (dagiset) och sa att Filip inte var som han brukar. Han var slapp och ville inte äta eller leka med dom andra barnen så dom ville att vi skulle komma och hämta honom. Uff, det telefonsamtalet var inte roligt alls att få. Så vi slängde oss i bilen och körde så fort, men säkert, som vi kunde för att hämta våran älskling.

När vi hämtade honom så kände vi inte igen han alls, han var hängig, skollhet och trött. Vi fick inte i honom någonting att varken äta eller dricka så då bestämde vi oss för att ringa till sjukhuset. Tack och lov är norska sjukvården helt otrolig så vi fick en tid med en gång. Väl där så tog dom massa prover och undersökte honom.. Dom kunde inte finna några fel och sa att vi skulle åka hem, försöka få i han så mycket vätska som vi kunde och övervaka honom under natten för att sen ta kontakt efter natten igen.

M sov inne hos Filip hela natten och kollade till honom då och då. Jag var också inne några timmar på natten för att trösta och finnas där när han behövde mig. Vi lyckades få i han lite saft mitt i natten, men nu när han vaknade så vill han inte dricka någonting och han har fortfarande väldigt hög feber. Vi har gett han stolpiller, men dom hjälper inte heller direkt. Så vi har fått en ny tid hos läkaren kl 11 idag och hoppas att få lite bättre svar på vad det kan vara. Det känns inte alls kul att ens barn är sjukt och det kan vara den värsta känslan i världen för en förälder att känna sig så här hjälplös. Det enda vi kan göra för honom är att trösta, försöka underlätta hans feber och smärta och bara finnas där..

Jag och M ska försöka få i oss lite kaffe och någonting att äta själva nu innan vi ska till läkaren. Ville bara ge en liten update för er som undrar vad som händer.. Skriver mer senare hur det går om jag får tillfälle. <3

1 reaktion på “Inte en chans”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *