Gravid v.40

Godmorgon!

Ska jag vara ärlig så trodde jag faktiskt inte att vi skulle komma så här långt i graviditeten denna gången, utan jag var rätt så säker på att bebisen ville titta ut innan vi kom hit. Idag går vi nämligen in i graviditetsvecka 40 och det känns verkligen på hela kroppen ska jag tala om för er! 🙂

gravid_vecka_40

Min mage är verkligen inte liten längre och nästan alla jag möter, oavsett vem eller var, påpekar att jag snart ser ut att spricka! Och ja, det är ju faktiskt sant och det känns så också. Nu är det väldigt tungt att gå runt att bära på lilleman där i och även fast jag sliter fysiskt så känner jag mig inte helt redo för att han ska komma psykiskt. Jag börjar drömma mycket om olika förlossningssenarion och så börjar jag tänka på det som var jobbigt med min förra förlossning, vilket oroar mig en hel del. Jag börjar bli rätt så nervös för att jag inte ska tackla smärtan och om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt rätt så rädd. Rädd för allt, rädd för att det ska göra ont, rädd för att någonting ska hända med mitt lilla mirakel, rädd för hur det ska gå med Filip när vi är borta, rädd för allt.. Jag vet ju att allting kommer att lösa sig i slutändan, men nu är det så nära att jag helt enkelt har börjat stressa över att jag måste känna mig redo. Det är svårt att förklara, men jag hoppas nästan att bebisen vill vara i magen en vecka till så att jag hinner förbereda mig och komma över allt som oroar mig innan det är dags.

gravid_v_40Annars ska jag verkligen inte klaga på denna graviditeten. Visst har jag fått en del bristningar på magen och det har varit tungt till tider. Men att få möjligheten att bära på två barn är en välsignelse som jag är oerhört tacksam och lycklig över och bara tanken på att snart få rå om Filips lillebror gör allt det jobbiga värt det och någonting jag skulle göra hundra gånger om. <3

10 reaktioner på “Gravid v.40”

  • Iz skriver:

    Du är jättefin! Hoppas din rädsla lägger sig och att allt går superbra!

    OSLOFRU SVAR:
    Tack snälla söta rara 😀

  • Lalleli skriver:

    tittade igenom historik efter en förlossnings berättelse med Philip, hittade ingen.
    Jag tror att det är normalt att känna oro/rädsla mot slutet. Tror även att det är del av graviditeten kroppens sätt att känna av att nu är det nära när dessa känslor å drömmar kommer.
    Å när det väl går igång så är man med på alltså tillräckligt förberedd för sin förlossning…. Allt kommer gå bra, kände lika jag båda graviditeterna…. Två helt olika graviditeter å förlossningar, helt oförberedd enligt mig å mina tankar å rädd å orolig….
    Hoppas det går å skicka min kommentar nu har inte gått på jätte länge…. Sist försökte jag när ”Sofia” skrev till dig, jag har en fundering på vad hon mena med att man inte var påläst inför inskolningen???

    OSLOFRU SVAR:
    Hej du, förlossningsberättelsen finns och jag lägger upp en länk på bloggen till den imorgon så titta in då!

    När det kommer till att det strular med kommentarer ibland så är det att man inte kan skriva smilies! Så försök utan några ikoner eller smilies när du skriver så ska det gå bra.

    Jo hon ”Sofia” vet jag inte riktigt vad hon menar med någonting hon skriver till mig. Hon/han verkar bara hata mig och allt jag gör, så det är nog inte så mycket att bry sig om.

    Kram på dig och tack för din kommentar 🙂

  • Martha skriver:

    Jag tycker du har en superfin mage 🙂 Hoppas han vill titta ut snart.
    All lycka till inför förlossningen!

    OSLOFRU SVAR:
    Tack! Jo det hoppas vi med, 🙂

  • ISA skriver:

    GAH! så nära nu, du är så himla fräsch & fin dock! <3

    OSLOFRU SVAR:
    Hehe tack söta du 😀

  • Gittan skriver:

    så mysigt det ser ut och snart är du tvåbarnsmamma, härligt med dom små liven. Allt kommer att gå jättebra och jag vill önska er ett stort lycka till. Kram från en mormor/farmor.

  • Sofia skriver:

    Känner igen det där med att inte känna sig redo! Är i vecka 36 nu och känner mig inte alls så redo inför förlossningen som jag gjorde med dottern. Det känns så långt borta av någon anledning och det är en del saker som skrämmer en lite som nog gör att jag skjuter bort tanken på det en del. Hur dottern ska ta det, hur man ska hitta energin till båda barnen och hur förlossningen kommer gå.
    Jag hoppas att jag känner mig så less på graviditeten när det börjar bli dags att jag glömmer alla farhågor och känner mig redo!

    OSLOFRU SVAR:
    Jag tror det är bäst att inte försöka tänka så mycket på det. 🙂 Lycka till när det är dags för dig, kramar

  • Lina skriver:

    Ååå va spännande att gå och vänta, nu är det inte långt kvar! Tänkte bara fråga hur ni har tänkt göra med Filip och barnpassning sen när ni måste åka in, eftersom att ni inte har era föräldrar boende så nära?

    Kram och Lycka till när det väl är dags 🙂

    OSLOFRU SVAR:
    Vi har flera olika alternativ beroende på när det sker. Men min bror och hans tjej (Filips gudföräldrar) är dom som kommer att passa honom. Men skulle det inte fungera så har vi ett vännerpar som kan passa tills mina föräldrar kommer och hämtar honom. och om det skulle sätta igång på dagen så kan vi lämna honom på dagis och så hämtar mina föräldrar eller bror upp på slutet av dagen. Så det ska nog lösa sig fint!

    Tack och kram tillbaka 🙂

  • Märta skriver:

    Kör på cartboxy på magen! så värt. nålar som går in i huden och tar bort bristningar. Gör inte alls ont. KOlla upp om de finns någon salong i Oslo. Har ju kommenterat detta innan men är så nöjd med detta 😀 funkar allra bäst på röda bristningar. HA en fin helg!! Kram

  • Lollee skriver:

    Lycka till, det går nog bra ska du se!

  • Sofia skriver:

    Att jag inte har tänkt på det tidigare, men jag läste en bok innan min förlossning som heter ”Föda utan rädsla” och även om jag inte var rädd inför min förlossning så fanns det väldigt mycket bra information och verktyg att använda sig av både för kvinnan och partnern.

    Men du klarade av förlossningen sist och du kommer göra det igen, tänk att varje värk du har kommer du närmare din bebis och försök andas och slappna av (inte lätt I know), men när man spänner sig kan det låsa sig i musklerna som skall hjälpa bebisen ut också. Och för att få syre till dessa muskler är andningen a och o.

    Du kommer fixa det tillsammans med din stöttande man, du har gjort det förut och miljarder kvinnor likaså, våra kroppar är skapade för att föda barn (biologiskt) så det kommer att gå fint ❤️

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *