Första mötet

Godmorgon!

Idag tänkte jag att jag skulle berätta om hur det gick när Filip och Oskar mötte varandra för första gången. Om det var någonting som jag hade tänkt på enda sen den dagen jag fick reda på att vi skulle ha ett barn till, så har det varit hur Filip kommer att reagera. Sen under tiden som dagarna har gått så har jag föreställt mig det första mötet och både sett fram emot och oroat mig för hur det kommer att gå..

Filip är en väldigt go och glad pojke som har ett oerhört stort hjärta och är väldigt kärleksfull av sig. Han har alltid varit väldigt mammig och pappig och så fort jag eller M har varit borta så har han frågat efter oss och visat tydligt att han saknat oss. Speciellt nu när vi var borta på sjukhuset. Så när jag satt på Ahus efter förlossningen och inte kunde få komma hem på grund av blodtransfusionen så blev jag orolig att jag varit borta från Filip för länge och att första mötet med lillebror inte skulle gå så bra som vi hoppats på..

Väl hemma så hade Filip precis vaknat ur sin middagslur och satt och kramades med sin morfar. När han såg mig så rörde han inte en min, men sträckte ut sina armar och ville krama mig. Sen släppte han inte. Det var underbart att få vara återförenade igen, men samtidigt så kunde jag inte sluta att tänka på hur det kommer att gå när han får se att jag och M har med oss en bebis. Kommer han förstå att det är därför vi varit borta?

Vi bestämde oss över att inte göra en så stor sak över bebisen, utan satte Oskar på bordet så att mina föräldrar kunde gå och kika lite försiktigt och så satte jag och M oss med Filip och gav han en radiostyrd bil som vi köpt till honom. Vi lekte en stund tills bebisen började vakna och tänkte att det då kunde vara dags att låta Filip få hälsa på sin lillebror.

”Kolla Filip, det här är Oskar – din lillebror”.. Filip gick fram och vi alla satt på helspänn och undrade hur han skulle reagera. Jag såg på honom hur hans min ändrades och om jag kunde läsa tankar så skulle jag tro att han tänkte någonting i stil med ”Är det därför ni har varit borta från mig så länge?”.. och så tog han fram sin hand och klämde på Oskars huvud. Eftersom vi alla är så rädda om den lilla bebisen så sa vi såklart ”Försiktig Filip”. och då blev han ledsen….

Mitt hjärta brast. Jag hade föreställt mig detta mötet i flera månader och nu var det äntligen här. Så fel det blev. Jag tog upp Filip och kramade honom hårt. Det viktigaste för mig i hela världen är att Filip mår bra och att vi gör det absolut bäst möjliga för honom så att han ska känna sig minst lika viktig och högt prioriterad som innan. Han är min förstfödde och jag älskar honom så enormt att mitt hjärta nästan spricker. Jag vill att han ska vara glad i sin lillebror och älska honom lika mycket som vi gör och att vi alla ska vara den lyckligaste familjen i världen. Det är ju vi nu, familj på fyra, jag och mina tre pojkar.

Filip lugnade sig relativt fort och jag var så lite som möjligt med Oskar under dagen och spenderade all tid jag kunde med Filip. Han hade saknat sin mamma och jag ville vara där för honom nu. Det kändes väldigt skönt att ha mina föräldrar här så att dom kunde passa på Oskar så att jag, M och Filip kunde göra våra läggrutiner precis som vanligt. Vi badade, satte på pyjamas, åt gröt och sen somnade Filip på nolltid i sin säng kl 19.

 

Morgonen därpå vaknade Filip vid 7 och ropade på sin pappa. M gick och hämtade honom och så gick jag och väckte mina föräldrar och bad dom passa på Oskar så att jag också kunde gå och vara med Filip. Vi gjorde som vi brukar göra på morgnarna och när det var dags för frukost så kom min mamma och pappa ner med Oskar och satte sig vid matbordet. Vi gjorde ingen stor grej av det, utan efter frukosten när jag skulle blogga så satte jag mig samtidigt och ammade Oskar. Då började Filip bli nyfiken. Han kom närmare och närmare och till slut låg han nästan uppe på oss i knät och kollade nyfiket på sin lillebror.

amning

Äntligen, det var precis så här jag önskade att det skulle vara. Efter amningen sen så låg Oskar i babynestet på köksbordet och Filip gick fram och tillbaka för att pilla och kika på sin lilla lillebror som låg där. Det värmde i hela mitt hjärta och det gjorde mig så lycklig att första mötet igår kanske inte blev helt rätt, men om vi bara ger det tid så kommer det bli bättre.

Jag tror det är väldigt viktigt att få Filip att förstå att han fortfarande är minst lika viktigt nu som innan, bara det att vi nu har en till familjemedlem som också behöver kärlek och omsorg.

Det blir kanske inte alltid som man tänkt sig och det kommer säkert vara en tuff tid nu framöver med extremt många utmaningar. Vi kan bara göra det bästa vi kan av varje situation och fördela våran kärlek och tid så likt vi kan på våra två små mirakel. Jag är så lycklig över min fina familj och ser fram emot alla dagar framöver och se hur kärleken mellan storebror och lillebror kommer att växa.

mina_pojkarFrån första mötet så har det bara blivit bättre och bättre – ju mer tiden går, ju gladare blir Filip i sin bror.

storebror_och_lillebrorStunder som dessa går inte att sätta ord på. Men för mig är det rätt så självklart att det är ögonblick som dessa som är hela meningen med livet. <3

7 reaktioner på “Första mötet”

  • Sofia skriver:

    Det är ju såklart en stor omställning för Filip att plötsligt ha en lillebror i familjen och visst skall man vara medveten om att det kan (vilket inte är det samma som att det kommer att) bli en tuff tid i början när barnet känner konkurrens om föräldrarna m.m. Men det kommer alldeles säkert att gå jättebra för fina storebror Filip ❤️

  • fanny s skriver:

    Hej Susanna!
    Tänkte bara berätta hur det var när min tjej blev storasyster. Hon var bara 17 månader, så lite yngre än Filip. De två första veckorna var faktiskt riktigt jobbiga, hon visade inte ett dugg intresse för sin lillebror, men däremot massor av aggressioner gentemot mig. Det var tydligt att det var jättejobbigt för henne att inte ha mamma helt för sig själv längre. Min inställning var ”det kommer bli bättre”, men fy vad tufft det var…men efter två veckor var det som att allting vände över en natt och lillebror verkade vara en naturlig del av familjen även för henne. Jag vet inte vad som hände, men hon var ju så liten och behövde kanske bara tid att vänja sig. I mina ögon verkar det ändå som att det går riktigt bra för Filip, och som du skriver så tror jag att det kommer bli toppen och de kommer alldeles säkert att bli bästa vänner 🙂 Med tiden kommer den nya familjekonstellationen att vara helt naturlig för alla. Men visst förstår jag att ditt hjärta brast tusen gånger om för Filip, när han verkade tycka att det var jobbigt. Det är ju så <3

    OSLOFRU SVAR:
    Hej, så kul att du delar med dig. 🙂 Ja, det kan jag förstå var tufft, men så tur att det vände! 🙂 Kramkram

  • Louise i Turkiet skriver:

    Vad spännande att läsa. Vi får en liten flicka i december och då kommer sonen vara 2 år och 5 månader. Precis som du så är jag jättespänd och lite nervös över hur sonen ska reagera. Vi har träffat några vänners bebisar under sommaren och det har gått bra men det är ju inte samma sak som ens egna lillasyster eller lillebror.

    Hur gammal är Filip nu? Hoppas att det fortsätter lika bra framöver. Och stort grattis till era nya tillskott i familjen.
    Varma hälsningar från Turkiet
    http://www.louiseiturkiet.blogg.se

  • Louise i Turkiet skriver:

    Åh, nu glömde jag fråga det jag först skulle skriva;
    Vad fotar du med för kamera? Använder du något program efteråt för att fina upp bilderna. De har sådan härlig och stark färg som jag gillar verkligen när man läser bloggar. Bilder är så viktigt för att man ska fastna och läsa texten.
    Kram!

  • mamma i Rom skriver:

    Vad spännande! Ni verkar sá uppmärksamma och pálästa att de helt säkert kommer gá bra även i fortsättningen =)
    Vi ska fá en liten pojke i december och längtar otroligt mycket, min dotter kommer dá vara 4ár och jag hoppas innerligt att de kommer funka bra redan frán ”start”. Kram till er!
    Elin – mammairom

    OSLOFRU SVAR:
    Jo vi får hoppas att det fortsätter så här bra 🙂 Grattis grattis, så kul med en ny familjemedlem! Det kommer säkert gå jättebra, massa lycka till! Kramar

  • ISA skriver:

    MYSIGT! stort grattis till er <3

  • Jeanette skriver:

    Mellan mina barn är det ett större glapp, det är 6,5 år mellan barnen och vi väntar nu en lillasyster i december. Mellan sonen och dottern så gick det bra i början och han var en stolt storebror, men det blev även tillfällen där avundsjuka kom in så det händer oavsett vilket glapp det blir.
    Som du skriver själv, så kommer det komma tillfällen eller dagar där utmaningar kommer och det är fullt normalt. Men hoppas nu ni får en lugn start:)

    OSLOFRU SVAR:
    Å grattis, så spännande med en till liten flicka 🙂 Jo, det är ju så, ingen dag är den andra lik när man har barn kan man ju lugnt påstå 😉 Hihi kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *