Hjälp! Vi orkar inte mer..

Godmorgon..

Eller, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Nu känner jag bara att vi behöver hjälp. Det blir för mycket att hantera två heltidsjobb med två små barn utan att få någon som helst hjälp. Eftersom Oskar envisas med att vakna på nätterna och min man aldrig får sova, måste lämna på förskolan, åka till jobbet, hämta i förskolan, fortsätta jobba, sova, vakna på nätterna och om och om och om igen. Jag sover borta i jobbet och när jag kommer hem måste min man jobba ikapp allt han missat när han varit tvungen att ta hand om barnen och jag måste göra allt här hemma vilket resulterar i att jag och min man nästan aldrig träffas eller får någon tid för varandra.

I natt var det extra jobbigt. Jag var hemma efter midnatt och fick inte lagt mig i sängen fören 01.00. Självklart somnade jag inte med en gång när jag la mig ner eftersom jag hade haft en extremt lång arbetsdag (15 timmar) som dessutom varit väldigt stressig. Så när jag la mig i sängen så cirkulerade tankarna runt i min hjärna och ögonen nästan skakade och jag hade ofattbart svårt att slappna av. Men efter många om och men så somnade jag.. Dock blev min skönhetssömn inte långvarig eftersom Oskar vaknade 04.00, gallskrek rakt ut och vägrade somna om.

På ynka 3 timmars sömn fick jag gå upp med gråten i halsen. Fullständigt utmattad och helt slut. Strax därefter kom Filip och M upp.. Jag kunde se på min man att han var lika trött som jag om inte ännu mer.. Jag har ju varit borta i en vecka och han har fått vara helt ensam med barnen, samtidigt som han måste hantera ett extremt krävande jobb med mycket press.

Det är söndag men min man var tvungen att jobba och åkte iväg. När han gick ut genom ytterdörren så brast det för mig. Jag satt där med Filip och Oskar och bara grät rakt ut. Så här jobbigt ska det inte vara. Vi behöver hjälp!

Det är vid sånna här påfrestningar och tuffa tider som jag saknar mina föräldrar mer än allt i världen.

morfar_filip

Filip med sin morfar

När man får barn så tätt som vi fick och samtidigt ska klara av varsitt heltidsjobb så måste man nästan räkna med att få lite hjälp i vardagen. Lite avlastning då och då. Nästan alla vi känner har vänner och familj i närheten som kan hjälpa till, men det har inte vi. Våra föräldrar bor i ett annat land och vi känner ingen som kan hjälpa oss med barnen, vilket resulterar att vi får göra allt själva och aldrig någonsin får tid för oss själva. Dessutom är det extra jobbigt för min man eftersom mitt jobb innebär väldigt många övernattningar..

Självklart skulle jag helst av allt i hela världen önska att mina föräldrar bodde granne med oss och alltid kunde finnas där och ställa upp när vi behövde dom..

mormor_oskar

Oskar med sin mormor

Men. Nu har vi valt att flytta till ett annat land och kan inte räkna med hjälp av familjen. Dom finns självklart där för oss när det verkligen krisar, men det är i det vardagliga vi kan behöva en extra hand. En barnvakt någon gång då och då så att vi kan få komma ut och äta middag. Kanske någon som kan hjälpa till och hämta barnen från förskolan när jag sover borta så att min man hinner jobba klart innan han måste stressa med att hämta, stå i bilköer och känns sig stressad över att ha tider att passa. Kanske någon som kan passa barnen en stund på helgen när förskolan är stängd då jag sover borta så att min man får möjlighet att andas och slappna av någon timma för sig själv. All hjälp hade uppskattats så enormt. Ibland måste man bara inse att man inte räcker till….

Är det någon av er som har erfarenhet av Nanny, barnvakt, Au pair? Kan ni rekommendera något av det?

Just nu känner jag bara att jag gör vad som helst för att vi ska ta oss igenom denna tuffa tiden. Att vara småbarnsföräldrar med heltidsjobb är extremt krävande och jag vet att vi kommer att klara oss att ta oss igenom tiden. Men om man kan underlätta genom att få lite hjälp så vill jag det.

Snälla, jag orkar inte några påhoppande eller elaka kommentarer nu. Jag är så trött, less och frustrerad på situationen och behöver bara lite stötte och hjälp. Hoppas ni förstår och istället kan komma med tips och lite hjälp för nu orkar vi helt enkelt inte mer…

familj_tvåbarnsmamma

Till alla småbarnsföräldrar därute – You are all rockstars!! 😉 Kram på er!

28 reaktioner på “Hjälp! Vi orkar inte mer..”

  • Jennie skriver:

    Gå ner till 75% skulle vara en grej. Att du ens hinner med bloggen är ett under. Tjänar du bättre på blogga hade jag gått ner till iaf 50%. Det är dumt jobba för mkT!

  • Linn skriver:

    Låter jobbigt, men jag kan känna igen mig. Min sambo har ett jobb som innebär att han är borta 1-3v i sträck i perioder. Vi har nu bara ett barn, men i februari kommer nästa barn.

    Tror absolut ni skulle vara hjälpta av någon barnvakt. Ingen som har någon kusin/vän/släkting som ni kan få hjälp av?

  • Ditte skriver:

    Så här ser nog situationen ut för många och med föräldrar och släkt i andra delar av landet eller i andra länder. Och föräldrar har ju också sitt liv…
    Men att anställa en hjälp hemma vore ju bra. Någon som hämtar på förskolan, lagar mat och kan vara barnvakt då och då och som kan övernatta hos er emellanåt. Ni har ju plats. Kanske en au pair vore ett alternativ, då är det ju någon som finns där och man kan bestämma hur arbetsuppgifterna ser ut. Men hur ni än gör blir troligen ändå nätterna över till er
    Kanske ett alternativ också vore att någon av er arbetade mindre under en period.
    Lycka till!

  • jenny skriver:

    Jag tycker absolut att ni ska anställa någon. Unna er det! En Au-Pair är nog det billigaste alternativet då dom inte jobbar lika många timmar som en nanny. Välj en organisation med många år på nacken, dom har ofta bra koll på sina flickor.
    Har själv varit au pair i London för 20 år sedan, då bodde jag iofs med min familj men nog borde det finnas någon tjej i Oslo som kan komma till er några timmar varje dag. Jag vet ju inte om ni har möjlighet att ha en inneboende men har ni det så är ju möjligheterna att hitta någon ännu större. Mat, husrum och fickpengar är vad ni får räkna med i utgifter isf.
    Lycka Till!

    • oslofru skriver:

      Jo vi har ju plats, men frågan är bara om vi behöver hjälpen dygnet runt. Helst vill jag ha någon som kan passa på eftermiddagarna någon gång då och då när det behövs. Men ska absolut överväga alla alternativ.

      • jenny skriver:

        Hej igen!
        Vet inte om du går tillbaka och läser här igen men ville bara komplettera det jag skrev. Som au-pair jobbar man 5 timmar om dagen samt barnvakt 2-3 kvällar i veckan. Även om tjejen/killen bor hos er så har hen ledig tid övriga timmar. Men när man har en inneboende som bjuds på mat och husrum är deras lön inte lika hög som en nannys. En nanny är oftast anställd på ca 10 timmar per dag och bor inte alltid med familjen. Hoppas att du hittar en lösning som passar er familj. Kramar

  • Michaela skriver:

    Jag och min man bor i södra Spanien, vår son är nu 14 månader så känner verkligen igen mig i det du skriver, även om vi bara har ett barn. Vi har 16 veckors föräldrarledighet här) men jag var hemma tills han var nästan 10 månader för att vi kunde. Även fast mina föräldrar bor Sverige (4.5h med flyg bort) och hans i södra Italien (väldigt komplicerat med flyg hit) och vi båda skulle börja jobba heltid, var tanken ändå att vi skulle klara allt själva med lämning/hämtning etc. Men det tog bara några veckor innan vi insåg att det inte var så smart när man verkligen har noll hjälp ifrån någon. Så vi anställde en nanny som hämtar vår son på dagis runt 3, så han inte går så långa dagar, och sen stannar hos i vårt hem tills jag kommer hem från jobbet. Hon är en student som har tid på sidan av studierna att jobba som nanny. Detta funkar fantastiskt bra för oss och hon kan vara hemma med honom även när han är sjuk. Hon hjälper också till om vi skulle vilja gå och äta middag ute en vardag eller helg lite random. Tog en vecka innan min son hade vant sig med henne och nu älskar han henne (kan självklart inte jämföras med mamma och pappa, men ändå). Gör det!! Klart värt pengarna!

  • Jessica skriver:

    Vet att du trivs väldigt bra på jobb men om det är så jobbigt för er förstår jag inte varför du går ner i tid eller byter jobb? Finns inget jobb i världens som kan vara viktigare än ens barn. Jag menar verkligen inget illa med min kommentar men förstår inte hur man hellre anställer någon

  • Jenny skriver:

    Dags att bita i det sura äpplet och ge upp jobbet. Du får aldrig dom här åren med pojkarna tillbaka. Med rätt attityd kan man alltid plocka upp karriären igen. Har många kompisar här i London som har au-pair men det låter inte alls som något som skulle passa er just nu. Kanske om 5-10 år men inte när dom är så här små.

  • Ulle skriver:

    Man får kanske tänka över sin situation och någon av er får stå tillbaka på jobbfronten ett tag/år nu när barnen är små – är det värt det här – åren går så fort. Hoppas det löser sig på bästa sätt för er.

  • Gunilla skriver:

    Jag förstår att du har ditt drömjobb men kanske vore bättre att du ex jobbar i butik som du gjort förut o inte heltid! Att vara borta så mycket låter väldigt jobbigt! Hoppas verkligen att ni hittar en lösning snart!!

  • M skriver:

    Jag var hemmamamma dagtid och jobbade som lokalvårdare några kvällar i veckan. När barnen började skola jobbade jag lokalvårdare några fm i veckan och min plan var så klart att jobba mer. Plan ja. Min dotter blev sjuk. Vårt badrum fick vattenskada och vi var utan toa o dusch i över 1,5 månader. Min far fick sin andra stroke. Vid det här laget satt jag och grät på kvällarna. Mitt minne blev jättedåligt. Jag fick äta bltr mediciner. Min dr sajag hade fått utmattningsdepression. När jag skrattade o sa jag jobbar ju inte äns heltid sa dr att det handlar inte om det. Det handlar om LIVET i fullo. Sedan dog barnens lilla kusin drastiskt. Och min mor. Och en vän i cancer. Min äldsta dotter fått ännu en diagnos och utreds för en till. (Jag som upptäckte detta- inte skola under de 13 år hon gick i skola) Många möten. Jag fick diagnosen Fibromyalgi. Min dr sa min kropp och hjärna gått på högvarv utan paus. Nu har min svägerska fått obotlig cancer.
    Som min dr sa ”det är jobbet i fullo”. Förr el senare brakar man ihop om man inte LYSSNAR PÅ SIN KROPP!! Så om hjälp är lösningen. Skaffa hjälp.
    (vi hade ingen hjälp av släkt o vänner)
    Hoppas det löser sig för er.
    Kram en som fortfarande inte är frisk

  • Mamma i Rom skriver:

    Åh vad jobbigt ni har de! Vi har precis haft en månad när vi i princip inte sovit nåt alls pga våran 9månaders och sen också 5åring som blev sjuk. Försök skaffa hjälp någon gång i veckan så ni kan få en chans att pusta ut litegrann iallafall. Förstår om alternativet byta jobb eller gå ner i tid inte är möjligt, de skulle inte vara ett alternativ hos oss heller. Kram

  • Kanske de finns nån pensionär där ute som inte har så mycket att göra som kan hjälpa till el som inte har några egna barnbarn som gillar barn? Så många gånger ja funderat på att sätta annons om de,i affärer, vi har inte heller någon nära barnvakt som bara kan ställa upp för 10 min tillsyn, mer än grannen då, inte alltid man vill be dom vara de heller, känner inte som ja vill belasta dom..eftersom de har jobb, men hoppas de löser för er ♡. Kram

  • Mari skriver:

    Åh, jag vet hur det är. Under våra tre år som föräldrar har vi varit ifrån barnen två kvällar. Men vi har ju ingenting att jämföra med så vi har blivit vana. 🙂 Det jag skulle skriva var i alla fall att jag hade en kompis som satte in en annons på arbetsförmedlingen. De var i behov av barnvakt de dagar deras arbetstider krockade med varandra. Tror att det löste sig ganska bra på det sättet. Då betalade de ju bara för de timmar de behövde hjälp samt kunde ta in hjälp de gånger det verkligen behövdes. Kanske går att göra på något liknande sätt i Norge?

  • Tanja skriver:

    Lämna ditt jobb för din mans skull! Han är guldvärd!
    Han förtjänar att få sova och gå till jobbet utsövd och utvilad.
    Inget illa menat men det gör ont i hjärtat att läsa när han sköter heltidsjobb, barn, nätter och mat- sovrutiner utan att sova..

    • oslofru skriver:

      Lämna mitt jobb för min mans skull? Varför menar du att det är rätt att jag ska behöva säga upp mitt drömjobb? Varför skulle inte min man lika gärna kunna sluta på sitt jobb? Förstår inte riktigt ditt resonemang här..

      • M skriver:

        Jag blev så förvånad över hennes kommentar att jag kunde inte äns svara för då hade jag nog svurit en del
        Gör det som passar dig. Herregud. Vi lever på 2000-talet. <3

  • Tanja skriver:

    Det verkar som att han har alltid varit huvudförsörjare och tjänar säkert så mycket mer än dig som kan unna dig och eran familj så mycket med prylar och nöjen.
    Skulle du fixa att försörja familjen själv istället? Du kunde ju göra det tillfälligt tills barnen klarar av att sova nätterna och är mer självständiga.
    Men visst, tycker du att det är bättre att anlita folk så funkar det säkert också fint.
    Ha det bäst och lycka till.

    • oslofru skriver:

      Jag gör såklart allt för min familj, men jag måste ju också må bra? Jag måste också få följa mina drömmar för att må bra.

  • Agnes skriver:

    Hej! Jag har just blivit en au pair hos en familj som har samma situation som ni. De jobbar väldigt mycket och älskar sina jobb och sina barn. Därför bor jag hos dom, hjälper till på morgonen, hämtar från skolan, ser till att underhålla dom under eftermiddagen, laga middag och göra annat som underlättar för familjen. Det fungera bra för mig och familjen 🙂 Jag har iallafall fått en mycket bra bild av vad det innebär att vara au pair och inser hur värdefullt det kan vara för familjen under vissa perioder i livet 🙂 Ha en bra dag!

  • Johanna skriver:

    Jag förstår precis känslan. Vi har ju bara ett barn dock och jag jobbar bara 50% för tillfället, eftersom jag känner att jag inte hinner med att vara mamma och fru också annars. Så det har blivit våran kompromiss nu när Alma är liten. När hon är äldre kanske jag jobbar mer, vi får se. Men som du säger, det är svårt att få ihop allting. man ska hinna handla mat, laga mat, städa, tvätta, ta hand om sig själv, barnet/barnen och varandra i ens parrelation. Jag är så glad att mina föräldrar bor nära, de dagarna då både jag och min man börjar tidigt, alltså innan förskolan öppnat så kommer min pappa hit och väcker Alma kl 7 och tar sedan med sig henne till förskolan innan han åker hem och lägger sig (han jobbar natt). Sedan slutar min mamma kl 13 ibland då både jag och min man jobbar till kl 16 så då blir det inte så långa dagar för Alma på förskolan heller. Sedan jobbar jag väldigt olika tider så en vecka kan det bara vara kvällar och då får jag och Alma en massa härlig tid ihop, men min man sover när jag kommer hem så vi träffas inte alls, himla trist. Men som du skriver så är småbarnsåren väldigt påfrestande så att ha familjen som ställer upp är verkligen guld värt! Hoppas ni hittar en lösning som kan underlätta för er i vardagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *