Min farmor, älskade farmor

Livet är speciellt, konstigt, fantastiskt, märkligt och helt enkelt oförklarligt. Om man börjar tänka på varför man egentligen lever, hur liten världen är och hur det kommer sig att människan finns till så blir man ju nästan mörkrädd. I det vanliga så tänker jag inte så mycket på varför vi lever, utan försöker njuta av att jag lever.. Vissa dagar, dom flesta av mina dagar, är underbara och fyllda av skratt, glädje och kärlek, men så kommer det dagar, dagar som dagen igår, då all lycka försvinner och sorgen tar över.

Igår gick min älskade farmor bort och det var en av dom tyngsta och mest sorgsna dagarna i hela mitt liv.

Det kom inte som en chock, utan vi var beredda på att det kunde hända eftersom hon var gammal och hade levt ett långt, fantastiskt fint och lyckligt liv. Men på något sätt så går det inte att förbereda sig på döden, hur mycket man än försöker. När man får ett besked att en nära inte finns där längre så känns det som att världen går under och allt som tidigare var ljust blir så mörkt..

Dagen igår var därför väldigt tung för mig och hela kroppen kändes konstig och slapp. Jag var alldeles tömd på energi och orkade inte göra någonting annat än att ligga i min mans famn och gråta, slappna av och bara vara.

Hur tungt, sorgligt och ledsamt det än är, så vet jag att detta var för det bästa och att min farmor är med farfar nu. Men för oss som är kvar här på jorden är det jobbigt och jag kommer alltid minnas min farmor som en varm, omhändertagande, kärleksfull och alldeles underbar farmor. Hon var så snäll mot mig och jag kommer att älska henne för alltid så länge jag lever.

gammelfarmor

Det var något speciellt med min farmor. Hon hade ett sånt lugn och en sån värme om sig som jag alltid älskade henne för och som jag märkte att även Filip fastnade vid. Hon var så lätt att älska och jag är så glad över att hon fick möjligheten att träffa mina barn innan hon gick bort..

farmor_familjebild

Innan jag blev gravid med Filip så var jag hemma hos min farmor och pratade om livet. Vi satt på hennes balkong och pratade om hur hon och farfar möttes, hur det var när dom fick barn och hur mycket dom älskade varandra. Jag berättade hur jag kände för min man och att vi önskade oss barn och på något sätt så kändes det som att hon hade tro på mig på något speciellt sätt.. Dom timmarna på balkongen betydde mycket för mig.

farmor

Jag är så glad att du fick träffa min man och mina barn och jag är glad för alla dagar vi haft tillsammans. Jag är tacksam för att du har funnits där och varit en så stor del av min uppväxt. Jag älskar dig farmor. <3

7 reaktioner på “Min farmor, älskade farmor”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *