Finns det spöken?

Godmorgon,

Kommer ni ihåg för några dagar sen när jag berättade att Filip hade pratat med mig om något lite annorlunda?

Nu hoppas jag verkligen att det är hans livliga fantasi som spökar och att det inte finns spöken på riktigt!

Häromdagen när jag skulle lägga Oskar för att sova middag på sitt rum så började han gråta så fort jag la ner honom i sängen. Jag tog upp honom, fick han att somna om och försökte lägga ner honom igen, men så vaknade han och började gråta. Om och om och om igen försökte jag tills jag till slut gav upp och tänkte ”han somnar säkert snart om jag låter han vara en liten stund” och så tog jag med Filip ner på nedervåningen och väntade.

Efter en stund blev Oskar tyst där uppe, men så började han gråta och så blev han tyst igen och så började han gråta om och om igen. Då tog Filip tag i min arm och så sa han ”Mamma, Oskar kan inte sova bara för att det är ett spöke där uppe”

Jag, som tror på spöken, blev lite paff när han sa så eftersom jag aldrig hört honom säga det tidigare. Jag har aldrig ens hört han säga ordet ”spöke” tidigare.

Jag ser på honom och säger ”Nejdå hjärtat, det är inget spöke uppe hos Oskar, han har lite svårt att somna bara.”

Då säger Filip: ”Nej mamma, det är spöke. Han står och ser på Oskar så att han inte kan sova. Oskar är rädd”

Jag frågade han då om han kunde se spöket, varav han svarade ”Ja mamma, uppe hos Oskar är spöket.” och så pekade han upp, genom taket.

peka

Han verkade väldigt lugn när han berättade om spöket på övervåningen, men så blev det tyst ifrån Oskars rum..

Då hoppar Filip plötsligt upp i mitt knä och säger ”Hjälp mamma, nu är spöket här!”

Jag tittade på honom och såg att han gick från att vara lugn och glad till att bli rädd och tyst. Så då frågade jag honom: ”Var är spöket Filip?”

Då svarar han: ”Där” och så pekar han bort, ca 2 meter ifrån oss.

Ni kan ju gissa om jag blev rädd när han sa så? Men jag gjorde allt för att inte visa honom min rädsla för spöken utan försökte istället prata med honom om det.

Jag hoppas och tror att det bara är Filips fantasi som börjat utvecklas och att han har hört om spöken av sina vänner på förskolan eller något sånt. Men, tänk om det är så att han faktiskt ser spöken på riktigt? Finns det spöken på riktigt? Eller vad är det egentligen som gör att barn ofta ser saker som vi vuxna inte ser? Vad tror ni?

8 reaktioner på “Finns det spöken?”

  • Cecilie skriver:

    Det gjør det 🙂 Og dette er ikke farlig i det heletatt.. meld deg inn i Marion Dampier-Jeans sin facebook gruppe å spør der om råd. Der kan du også lese andres erfaringer og spm. Du har gjort helt riktig med å ikke vise at det skremmer deg.

  • Tanja skriver:

    Guuud vad läskigt. Hoppas att det inte är sant!
    Jag skulle också ha blivit livrädd ????
    Håller tummarna att det går över.

  • M skriver:

    Mina barn var inne på rummet. Äldsta dotter låg i sin säng
    Yngsta satt på golvet en bit därifrån. Äldsta säger plötsligt till sin lillasyrra: ”Meh – sluta sparka under sängen!” sedan förstod hon att det inte kunnat varit lillasyster. En ggn då jag låg dödstrött i sängen och ville sova såg jag i ögonvrån en svart siluett med långt hår. Jag trodde det var min dotter så jag vänder mig om o säger ”vad är det nu?” i samma sekund böjer sig siluetten mot mig och sen försvinner. Jag sov med lampa tänd. Jag har börjat prata med vårt spöke och det har lugnat ner sig. Kram

  • Lotta m nio skriver:

    Självklart finns det andar i de flesta hus. Det är jag helt säker på men det är ju vad jag tror 😉 Men att barn ser ”spöken”…nja…kanske han hört nåt från förskolan eller så? Barn brukar se lättare än vuxna men nämner inte spöke utan det de ser; dvs en farbror, en liten flicka eller vad det nu må vara. Spöke för ett så litet barn är oftast en vitklädd figur 😉
    Jag har flera barn med mediala gåvor och har gått några kurser i andlig och medial vägledning. Riktigt spännande faktiskt =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *