Ett tufft beslut

Båda barnen har blivit så duktiga på att hjälpa till den senaste tiden. Vare sig det gäller att tvätta, bädda, städa, laga mat eller vad det nu är vi ska göra så är dom båda där och vill vara med och bidra. Speciellt när vi ska laga mat så är det extra kul att sitta på köksön, eller stå jämte och kolla på.

grädde_syskon

Sen är det ju lite extra skoj när man får provsmaka på det vi lagar, speciellt om det är sött och gott som grädde!

syskonkärlek

Igår när vi lagade pannkakor så ville Filip ha sylt och grädde på och när vi hade vispat färdigt så sa frågade han om han fick smaka och tog en visp själv och matade Oskar med en. Han är så söt som alltid ska dela med sig och se till att hans lillebror blir tagit hand om.

syskonkärlek_provsmaka

Vi hade en väldigt mysig söndag igår och jag verkligen älskar att vara samlade hela familjen eftersom det är så sällan nu för tiden…

pannkakor

Idag ville inte Filip till förskolan och var väldigt ledsen när jag sa att han var tvungen att gå dit en liten, liten stund idag. Han var rädd att jag inte skulle komma tillbaka och hämta honom och grät och var alldeles förtvivlad. Det gjorde så ont i mitt hjärta och jag var väldigt kluven över hela situationen. Jag hade såklart kunnat ha honom hemma, MEN, då hade han förmodligen tänkt att ”Om jag blir ledsen så får jag stanna hemma” och det fungerar ju faktiskt inte alltid. Så jag förklarade för honom att han bara behövde vara där en liten stund idag och att jag lovade att jag skulle hämta honom sen. Han var ledsen när jag lämnade honom och jag lika så…

Två timmar fick han vara där och sen hämtade jag honom. Gladare kille har jag aldrig sett. När han såg mig ungefär 50 meter bort på gården så skrek han: ”Mammmmmaaaaaaa!!” och sprang mot mig med öppna armar. Jag sprang också och så kastade jag upp honom i min famn. ”Jag sa ju att jag skulle komma tillbaka..” ”Ja, tack mamma….”

Han kramade mig stenhårt och släppte inte taget. Vi åkte hem och nu sitter vi här i soffan och ser på barntv. Det var hemskt att lämna honom, men nu i efterhand så känner jag ändå att jag gjorde rätt. Han vet att han måste till förskolan ibland, och han kan också lita på att vi alltid kommer tillbaka och hämtar honom. Hade jag låtit han vara hemma när han var ledsen så tror jag, som sagt, att han hade försökt sig på att vara ledsen igen och igen och igen.. Plus att han alltid har det kul när han väl är där, men ibland blir det jobbigt att lämna. Han har ju varit hemma i över en vecka dessutom, så första dagen efter ett uppehåll är alltid tufft.. Usch. Jaja, nu är det jobbiga över och nu sitter han här jämte mig och håller om mig. Jag ska stänga ner datorn nu och spendera lite egentid med min älskling innan vi går ner och hämtar Oskar också.

Lite intressant att höra hur ni hade gjort i en liknande situation? Hade ni låtit han stanna hemma eller lämnat? 

Haha, på tal om något helt annat – Jag skulle skriva en rubrik till blogginlägget och skrev ”En tuff beslutning” och kom på sen att… säger man så på svenska? Jag fick googla och leta och till slut kom jag fram till att det heter väl ”Ett tufft beslut” på svenska? Ojojoj, jag har visst blivit lite språk-skadad trots allt. Ursäkta om min stavning inte är vad den en gång var och om ni tycker att jag skriver lite konstigt ibland så är det bara för att jag blandar ihop språken tyvärr..

5 reaktioner på “Ett tufft beslut”

  • Jag tycker du gjorde rätt. Dels är de viktigt för honom att få vara där med sina vänner och få leka av sig. Och när han börjar skolan går de inte att vara hemma för att man känner för de. Tror de är viktigt att barn lär sig att ibland måste man göra saker som man inte har lust med. Och även se att ni kommer och hämtar honom. Får han vara hemma kan rädslan för att ni inte kommer bli värre. Kram

  • Jag tycker du gjorde ett superbra beslut! 🙂 Jag jobbar själv på förskola och utbildar mig till förskollärare. Jag hade gjort precis lika dant som du i den situationen och jag vet att de minutrarna när man ska vinka av mamma från förskolan vid lämning är det jobbigaste, men när föräldrar sen gått tar det max 5 minuter ( nästa alla gånger ) och sen är det bra 🙂 Vi tröstar, och finns där tills de upptäcker något intressant att utforkska och då uppmuntrar vi det och sen är det en glad liten individ som längtar efter sin förälder fast med glädje 🙂 Ett tips är också att ringa förskolan 15 min efter att du gått och höra hur det går för sitt barn, om man känner sig lite orolig 🙂 kram

  • Mamma skriver:

    Jag skulle aldrig lämna mina barn gråtande på dagis. Jag hade stannat kvar tills han var trygg och hade kommit igång med leken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *