Behandling, kontroll och seperationsångest

Godmorgon!

Idag känner jag mig dödsstressad eftersom jag först måste Oskar i förskolan, sen måste jag åka i 45 minuter till Eraze för göra en laserbehandling på min tatuering, sen ska jag tillbaka till förskolan igen för att hämta upp honom och åka till andra sidan stan för att ta med barnen på kontroll hos helsestasjon (BVC).

Oskar är lugn, men Filip har någon extrem seperationsångest efter förra veckan då både jag och M var borta. Så istället för att lämna han gråtandes på förskolan idag så får han följa med mig till Eraze. Imorgon blir det lite jobbigare för då måste jag till jobbet, så då får vi se hur det går att lämna honom i förskolan en hel dag.. Uff. Det var inte lätt det här. Han är så rädd att vi ska lämna honom där och inte komma tillbaka.. Stackars liten.

oskar

Som tur är så är Oskar lugn och bara sitter och ser på medan jag springer som en galen höna och försöker få till allting. Det dumma med dessa kontrollerna som barnen ska senare idag på är att vi aldrig får till det och nästan alltid avbokar i sista stund för att tiderna som vi fått inte passar. Egentligen är det samma sak idag eftersom vi har fått tid kl 13.00 vilket är mitt i Oskars middagslur. Typiskt. Men nu har vi skjutit fram det så många gånger att vi bara måste få till det idag även fast det inte riktigt passar. Det får bara gå helt enkelt!

Jag måste slänga ihop datorn nu och skynda mig iväg så att jag inte kommer försent. Hejsvej så länge!

10 reaktioner på “Behandling, kontroll och seperationsångest”

  • Mamma skriver:

    Om du fortfarande inte har läst om ”trygg/ otrygg anknytning” så tycker jag att du borde göra det nu i och med att F visar så starka tecken på separationsångest. Jag vet att det inte hör till vanligheterna att din man borta några längre perioder men att du försvinner hela tiden sätter ändå sina spår, trots att de har en annan trygg bas.

    Som jag har skrivit förut så är risken stor att anknytningen tar skada och att han till viss del förlorar sitt förtroende för dig. Att ha återkommande separationsångest är verkligen inte bra för ett barn och kan leda till stress.

    Jag förstår att det säkert redan känns jobbigt men jag tycker att det är viktigt att du reflekterar över detta och läser på så att du själv kan bedöma om det är värt det. Du har skrivit tidigare om att din mamma var borta mycket när du var barn och du är väldigt öppen med din separationsångest du har nu som vuxen- tror du inte att det hänger ihop?

    Jag har en bekant som utbildade sig till flygvärdinna i ett norskt företag och hon kunde med tiden gå över till att jobba på marken, som ett nästa steg liksom. Kanske det kan vara en möjlighet för dig också?

  • Tanja skriver:

    Jag skulle skriva dig redan tidigare men fick inte länken att funka via mobilen (morr.). Jag skulle föreslå att göra ett veckoschema åt Filip, där man kan med bilder visa vilken dag som är hemmadag/föreskoledag. Med foton på familjemedlemmar kan man visa exempelvis vem som lämnar/hämtar på förskolan. Vilken dag mamma kommer hem, mor-/farföräldrar kommer på besök osv. Jag gjorde ett åt vår treåring (numera är han fyra) och det har lugnat ner honom mycket. De förstår ju inte hur mycket t.ex. två dagar är men med hjälp av schemat så kan de själva ”räkna ut” och ha koll. Här har jag skrivit om vårt vardagspussel http://kavander.net/2016/08/23/vardagspusslet/ och här kan du printa ut schemat gratis http://villemo.com/blog/?p=3217
    Alla dagar har egen färg och det är samma färger de använder på förskolan (åtminstånde där vi bor)

    Kämpa på! Hoppas det lättar snart!

  • FT skriver:

    Varför svarar du aldrig på ”mamma” s kommentarer? Tycker de är ytterst relevanta och viktiga! Att sabba anknytningen och trygghet sätter större spår än vad man tror på många olika sätt. Vissa jobb är kanske till för yngre/personer utan barn, helt enkelt?

    • oslofru skriver:

      Jag svarar på hennes kommentarer, men är rätt så trött på att behöva försvara mig då hen alltid är på mig oavsett vad jag gör. Vad menar du att vissa jobb är till för yngre personer utan barn? Så du menar att man ska sluta jobba med det man älskar bara för att man får barn?

      • FT skriver:

        Nej, du svarar inte?

        Ja, barnen kommer ju givetvis först och det finns andra karriärer. Tycker jag gäller oavsett pappa eller mamma. Jag tänker flygvärdinna som något man gör antingen innan man skaffar barn eller när barnen är betydligt större så de inte upplever att de blir lämnade och blir otrygga, vilket händer nu.

  • Mamma skriver:

    Varför skulle du behöva försvara dig? Jag beskyller dig inte för nånting?
    Jag är inte ”på dig” angående nånting utan försöker bara uppmuntra dig till att läsa på och reflektera lite över situationen.

    Jag håller med ”FT” om att det kanske är ett yrke för människor utan barn. I alla fall då du måste vara borta så länge varje gång. Man måste ju inte säga upp sig från drömyrket bara för att man får barn men det kan krävas en del justeringar. Ser man att det ändå inte går så är det väl självklart att man säger upp sig om det gynnar ens barn? Barnen är ju givetvis tusen gånger viktigare än jobbet?

    • FT skriver:

      Barnen måste gå först. Det finns andra yrken och att göra sina barn otrygga kommer man att ångra. Att vara mörkrädd, inte klara sig utan sin partner och vara osäker är ju saker som kan uppstå på grund av det tänker jag.

  • Stine skriver:

    Tykker synd om kvinner som ikke ser mulighetene eller har kapasiteten til at håndtere begge deler, og sitter hjemme og kommenterer blogger da de tror at de vet alt og gjør alt riktig! Noen bruker energin sin på dette medans du Susanna verker håndtere dette!
    Ikke lytt til disse anonyme personene Susanna! De sitter bara der hjemme hos seg sjøl for at det ikke har noen valg eller andre muligheter.
    Du virker virkligen ha en fin å kjærleksfull familie!
    Setter pris på din ærlighet!!
    Stå på deg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *