Barnens utveckling

Godmorgon,

Å herregud, nu var det länge sen jag pratade om barnen och deras utveckling.. Tiden bara flyger förbi och man hinner knappt följa med på allt som sker längre. Härom dagen frågade en kvinna mig hur gamla mina barn var och jag var tvungen att tänka efter för en stund. innan jag kunde svara att Filip faktiskt är 3 år och 4 månader och Oskar är 1,5 år!

filip

Filip har blivit en stor pojke nu och börjat inse att han, med hjälp av sin listighet, kan få lite som han vill. Han har börjat testa gränserna med mig och M och försöker klura sig fram hur han ska få sin vilja igenom. Det är tillfällen då hans envishet och starka vilja kan vara utmanande och det är stunder då jag seriöst inte vet vad jag ska göra eftersom det verkar som att han aldrig kommer att ge sig. Min mamma sa ofta när jag var liten ”Ge mig styrka!” och nu förstår jag varför. Att vara förälder till en treåring som vägrar att ge sig är tufft till tider kan jag lova. Men det är också här som man får lära sig att vara bestämd på sin sak och sätta gränser och att säga ”För att mamma säger så”, eller ”Mamma bestämmer!” är ibland en anledning nog för att min lilla gosse ska förstå att han inte alltid kan få sin vilja igenom.

Igår när vi skulle gå hem från förskolan så testade Filip hur långt han kunde gå och när jag sa att han var tvungen att ha mössa på sig så vägrade han och det hela slutade med att jag fick bära han skrikandes och slåendes till bilen. Sen fick jag bära in honom mot hans vilja innanför dörren och där förklarade jag för honom att ”Mössan måste man ha på sig när man är ute för det är kallt och det är viktigt att ha den på så att man  inte blir sjuk. Jag säger detta för ditt eget bästa. Och Filip, du gör mig väldigt ledsen när du slår mig. Det måste du sluta med” och så gick jag och satte mig med Oskar och väntade på att han skulle lugna sig och tänka till. Efter en stund så kom han till mig, såg upp på mig och sa ”Förlåt mamma…” och så kramade han om mig och sa ”Förlåt, jag älskar ju dig mamma”  

Det var tufft att låta han sitta och gråta och skrika, men istället för att han fick göra som han vill och gå utan mössa och låta humöret underlätta för mig att gå till bilen, så stod jag på mitt, hade det helt jävligt och fick en klump i hjärtat och blev ledsen när han slogs och skrek, men i slutändan så förstod han att han gjort fel och sa förlåt och det är stunder som dessa, tuffa stunder, som dom små barnen lär sig en läxa och förhoppningsvis inte gör om samma sak i framtiden.

Jag är annars en väldigt givmild mamma som önskar att ge allt till mina barn, men ibland så är det viktigare för dom små att ha en vuxen som lär dom rätt och fel och lär dom att man måste kämpa för att nå dit man vill och inte genom gnäll och tjat få sin vilja igenom.

frukost

Tillsammans är pojkarna dom finaste och bästa bröderna man kan tänka sig. När Oskar är ledsen så är alltid Filip där och tröstar och vise versa. Det sötaste är när Filip gråter och Oskar kommer fram och klappar på honom och ger honom hans napp. Pojkarna har varsitt rum, men det första dom vill göra när dom vaknar är att gå in till den andra och mysa en stund innan dom går upp. Det värmer verkligen i mammahjärtat att dom blivit så bra vänner och tar hand om varandra. Jag hoppas att det håller i sig och att dom alltid kommer ha en nära och kär relation.

oskar

Oskar då? Jo han är en väldigt speciell och kärleksfull filur. Han har växt upp väldigt fort och lärt sig väldigt mycket i det sista. Så som att äta själv är han väldigt duktig med och vill absolut inte bli matad, utan klarar sig fint på egen hand. Han pratar en hel del och har till och med satt ihop två ord lite då och då. Han har en egen vilja och får sina utbrott ibland, men det är väldigt sällan om man jämför med hans storebror. I förskolan är han alltid go och glad, äter gott och sover bra. Han är alltid en liten solstråle och skrattar ofta och högt åt minsta lilla. Så dom 17 månader som Oskar har varit i våra liv så har han bjudit på enormt mycket glädje och kärlek och gjort vår familj komplett!

Jag ser fram emot att fortsätta se mina barn växa upp och se hur dom utvecklas och får deras egna personligheter. Det är en häftig känsla att få vara förälder till mina barn och även fast det kan vara jobbigt och slitsamt ibland så är det för det mesta alldeles underbart att få möjlighet att vara mamma. Och, det finns ingenting i världen som gör mig så lycklig och ger mig så mycket kärlek i livet som mina barn gör. <3

8 reaktioner på “Barnens utveckling”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *