Momo och Mofa

Godmorgon,

Det blev en sen morgon för mig idag också. Jag är ledsen för det, men jag har blivit sjuk. Igår när jag kom hem från jobbet så tog det inte lång tid innan det var som att jag gick rakt in i en vägg och föll ihop. Jag la mig på soffan och frös något extremt, jag vet inte om det är någonting med febertermometern visade 36.4, vilket kändes lite konstigt. Vid sjutiden hade en Ipren börjat värka och jag la mig ner på soffan och somnade. M hjälpte mig då upp efter att han lagt barnen så att jag kunde sova i sängen. Jag sov till han gick och la sig jämte mig vid tiotiden och var då livrädd för att jag mådde så dåligt. Jag var genomvarm och mådde skit. Vid 3 vaknade jag igen och ja, det verkar som att jag ätit något jag inte ska för det rann rakt igenom mig och så pågick det var tionde minut under hela natten. Vid åtta var jag uppe en stund för att umgås med familjen men mådde så fruktansvärt dåligt, kände mig helt energilös och trött, så jag gick upp och la mig igen och vaknade nu. Jag känner mig fortfarande inte helt bra, men ska försöka äta lite grann… Uff, vilken pärs, inte alls kul att komma hem och må så här. Det var inte riktigt så jag såg framför mig denna helgen.

Men, nu till något annat.

Jag vet inte varför, men jag har fått sån föräldralängtan i det sista. Men det kan ju bero på att Filip alltid pratar om mina föräldrar dagligen.

lekplats-morfar

Filip frågar hela tiden efter ”Momo” och Mofa”. Det är hans största favoriter i livet och han älskar när dom är på besök här eller när han får vara hemma hos dom. Han lyser upp som en sol och oavsett om vädret är grått och trist så lyser han upp som en liten sol i sin mormor och morfars närvaro!

filip

Jag har berättat om mina känslor kring att jag bor så långt ifrån mina föräldrar förr och det är egentligen den enda och absolut största nackdelen med att bo i Norge. Om jag själv fick välja och bestämma så hade mamma och pappa bott hemma hos oss på heltid så att vi alltid hade dom i närheten. Tyvärr så är det inte möjligt och det hade säkert inte varit helt optimalt i längden. Men drömmen är ju att vi åtminstone kommer att kunna umgås mer om några år då dom inte kommer att jobba mer. Förhoppningsvis blir det full fokus då på att få umgås med sina barn och barnbarn, för det är ju det som är det viktigaste i livet – familjen.

mormor-filip

Även fast jag älskar mitt jobb och alla måsten som jag har i mitt liv, så skulle jag ändå önska att jag hade så mycket pengar att jag klarade av att bara leva livet, varje dag med dom jag önskar att leva livet med. Det känns som att livet är så kort och det är ju dom lediga stunderna där man får tid till att umgås med nära och kära som betyder något i slutändan. Tänk då vad underbart det hade varit om man alltid var fri!

4 reaktioner på “Momo och Mofa”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *