Förlorad kamp

Godmorgon,

I natt ville inte Oskar sova i sin säng så han fick ligga jämte mig i våran säng, sen ville han upp 04.00, men det ville inte jag. Så det var en kamp i hopp om att få sova lite, lite till, men tyvärr förlorade jag den och fick gå upp vid 05.30 då det var sträng protest från lilleman.

Jag vet inte vad det är som är fel med Oskars nattsömn, men den har varit väldigt dålig den senaste tiden. Hans humör på dagarna har också blivit lite krävande. Om jag minns rätt så hade Filip en liknande period i denna åldern när han hade en stark vilja men svårt att uttrycka sig. Kan Oskars humör bero på att han vill säga något men inte finner orden? Han är 1 år och 8 månader och säger en hel del ord och upprepar det vi säger hela tiden, men så kommer det till tillfällen där vi inte förstår honom och då blir han tokig. Någon av er som upplevt liknande utbrott med era barn?

När det kommer till nattsömnen så har jag ingen aning vad som har hänt. Förut så kunde vi lägga honom ner i sängen klockan 19.00 och han vände sig om, somnade direkt och vaknade 07.00. Perfekt! Det var underbart och livet lekte. Men nu, senaste tiden så gallskriker han redan när vi ska klä på pyjamasen, sen måste vi sitta hos honom tills han somnar för annars står han upp i sängen och skriker. Sen vaknar han efter några timmar och vägrar lägga sig ner i sin säng och då, till slut, så måste vi ta upp han och lägga han jämte oss i våran säng (så som vi lovade oss själva att aldrig göra!) . Sen vaknar han nästan alltid innan klockan 05 vilket börjar slita på oss. Vad kan detta bero på? Mycket intryck i förskolan? Växtvärk? Någon som har tips på vad vi kan göra? All hjälp, tips och idéer uppskattas! 

Och just nu för tillfället så är det fullt upp här hemma med två små goingar som gärna vill vara så nära som möjligt båda två. Men jag klagar inte, snarare tvärt om, finns inget mysigare än när mina pojkar vill gosa med mig och vara nära.

Vi äter frukost, pojkarna ser på Netflix på ipaden medan jag bloggar och dricker kaffe. Det går väl lite sisådär får jag väl påstå, men jag har inte bråttom så det får ta den tiden det tar. Idag måste jag packa och fixa lite grann inför morgondagen då det väntas jobb igen, så barnen får vara en stund på förskolan medan jag får gjort det jag ska.

Oskar har nästan växt ikapp sin storebror och kör över honom fullständigt. Vill han ha någonting så tar han det och trots att Filip protesterar så lyckas han ändå att få som han vill. Jag försöker att inte lägga mig i för mycket, utan låter dom lösa tvisten själva, vilket för det mesta faktiskt går rätt så bra.

Nä, nu blev det lite väl svårt att skriva, vi hörs senare!

8 reaktioner på “Förlorad kamp”

  • Jenny skriver:

    Har ni testar med alvedon vid läggdags? Kan ju vara dom stora hemska tänderna där bak som kommer? Eller välling på natten om det är så att han växer mycket? Absolut inte låta honom skrika som vissa experter säger. Viktigt med trygga barn. Sen är det nog upp och ner med sömnen för alla barn i den åldern.

    • Oslofru skriver:

      Vill helst inte ge smärtstillande i onödan. Och välling känns surt att börja med igen när han inte ätit på natten på flera månader. Men tack för tipsen 🙂

  • Jennifer Queen skriver:

    Casper har aldrig haft några problem med sömnen så har tyvärr inga tips 🙁
    Så fina bilder på er 😀

  • elin skriver:

    Fin bild på er!

  • Mari skriver:

    Jag känner så igen perioden. Har ju två äldre tjejer och en liten och alla har haft en period (eller fler) av de där nattuppvakne med skrik och panik. Det enda som hjälpt oss är mer närhet. Sova ihop (om man nu kan sova med barn i sängen, men vi har kunnat det som tur är).
    Fin härlig bild från verkligheten i en småbarnsfamilj. Har din man fotat elelr kör du med stativ?
    Ha en fin dag!

  • Lotta m nio skriver:

    Alltså, alla barn är ju olika, men för några av våra yngsta tjejer som vaknade typ skittidigt så hjälpte det att ha kolsvart i rummet.
    Vi har många barn o bor inte stort. Den som varit yngst har alltid haft sin säng inne i vårt sovrum. Därför skaffade vi heltäckande mörkläggningsgardin så det blev helt svart i sovrummet. Då sov barnen längre. Å om de vaknade till så pratade vi bara till dem i nödfall….vi la händerna o armarna om dem så de kände sig trygga, lät dem känna närvaron o viskade ev om det behövdes att ”nu är det natt och nu ska vi sova, mamma o pappa är här”…det räckte och hjälpte.
    Hoppas ni får bukt på det för jag vet själv hur jobbigt det är att börja dagen supertidigt. Mitt barn nr två vaknade alltid vid fem och jag kunde inte hitta grejen föra att ändra det 😉

    • Oslofru skriver:

      Det låter väldigt fint att få dom att känna sig trygga genom att tala om att man finns där. Heltäckande gardiner har vi också på hans rum. Men det är nog som du säger att barn är olika och att Oskar har bestämt sig för att vakna vid 5 är något vi bara får acceptera 😉 Kram på dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *