Ge en komplimang

I och med att sociala medier har utvecklats så har även människans sociala fobi eskalerat. Att gå nedsjunken och dagdrömmandes i sina telefoner, ipads och datorer är mer normalt och förväntat, än att se två individer titta upp och prata med varandra.

Att ge någon en komplimang eller prata med någon på gatan som man inte känner skulle aldrig komma på frågan. Snarare skulle nog personen i fråga som blir tilltalad bli förvånad och frågande över att någon försöker ta kontakt.

Detta började jag fundera på då en vän och kollega berättade för mig om en händelse då han hade gått på stan och plötsligt tagit sig fram till en okänd kvinna, sagt att hon var otroligt vacker och gick sen där ifrån. Detta måste kommit som en chock för kvinnan, men samtidigt gjort hennes dag. Denna komplimang kommer hon förmodligen att minnas för alltid, just för att det är så ovanligt. Hon kommer att berätta för sina väninnor om den mystiska mannen som gick fram till henne och gav henne en komplimang. Hon kommer förmodligen också berätta för sina föräldrar och kollegor på jobbet om den ovanliga händelsen. Antagligen kommer hon att känna lycka och stolthet över att just hon av alla människor fick en komplimang. När hon tänker tillbaka på det kommer hon bli glad, men trots all denna glädje så kommer hon förmodligen aldrig själv att ge en komplimang tillbaka.

Jag tycker att det är viktigt att vi inte blir för inåtslutna och tillbakadragna i dagens samhälle. Tillgången till allt man önskar sig kan man finna på internet och vänner kan man kommunicera med via sina sociala medier, så varför behöver man ens titta upp ur sin telefon längre?

Har vi glömt hur härligt det var innan all denna elektronik tog över världen? Att sitta och spela kort, campa i skogen, bygga koja i träden, umgås på stranden eller bara sitta och prata på ett café. Och då menar jag förstås att sitta på ett café och njuta av sin kaffe och kaka, se på varandra och prata, inte att köpa det som ser mest Instagramvänligt ut och sen sitta mitt emot varandra och uppdatera sina flöden.

Ni förstår säkert alla vart jag vill komma. Kan vi inte bara ändra våra inställningar när det kommer till hur det är att vara social?

Lägg bort telefonen när ni går ut och äter middag och njut av stunden, gå en promenad utan att lyssna på poddcasts och lyssna istället på naturen, fågelkvitter och vinden. Prata med människor när du står och väntar på bussen och varför inte ge en random person på gatan en komplimang!

Ge fler komplimanger helt enkelt! Och då menar jag inte bara på våra sociala medier där det är allt för mycket näthat florerande, utan i verkliga livet. För det är väl trots allt där det faktiskt betyder någonting i slutändan, eller?

Det lustiga är att jag knappt vet själv vad som är viktigt eller inte eller vad som egentligen betyder mest. Flest följare på Instagram, visningar på bloggen eller när man är i ett nytt förhållande så kommer alltid frågan ”Är ni i ett förhållande på Facebook?” Är man inte officiella på Facebook så gäller det liksom inte.

Kan det vara så att världen är på väg att tas över av teknologin? Är det inte dags att försöka ändra på det i så fall?

Jag kommer inte sluta med mina sociala medier, men jag kommer att jobba på att vara mer observerande i det verkliga livet. Jag kommer att titta upp och säga hej till mina medmänniskor som passerar mig på gatan och jag kommer att pusha mig själv till att ge en okänd person en komplimang då jag vet att det skulle betyda oerhört mycket för personen i fråga, för mig själv och för mänskligheten.

2 reaktioner på “Ge en komplimang”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *