En lista om bloggandet

Godmorgon,

Jag har åkt på en sjudundrandes influensa och det var länge sen jag mådde så här extremt dåligt, så tar ”ledigt” från ALLT idag. Jag har blivit sjukskriven ut denna veckan och ska lägga mig raklång i sängen och sova så mycket jag kan. Men som tur var hade jag ett färdigskrivet inlägg om bloggandet som ni får läsa här:

Hur länge har du bloggat?

Jag startade min blogg Januari 2014.

På vilka sajter?

Jag började blogga först på blogg.se där jag trivdes väldigt bra. Det är en otroligt bra site för nybörjare då man kan använda sig utav bra teman och en snygg layout. Dock är det svårt att sticka ut då man blir en i mängden i ett hav fullt av bloggare. Efter ett år ungefär ville jag ta bloggen till en ny nivå och började blogga för Vimedbarn.se. Vi skrev kontrakt och bloggen kändes mer seriös och jag la ner mycket tid på mina inlägg som publicerades ca 3-4 gånger varje dag. När bloggen hade funnits i ungefär 2 år så blev jag nominerad i Finest Awards till ”Årets personliga blogg”. Detta var såklart jättekul för mig och jag kände att jag hade nått ett mål i min bloggning.

Efter Finest Awards bytte jag från bloggportalen Vimedbarn och började som toppbloggare på Finest.se. Där skrev vi ett nytt kontrakt och jag bloggade på, men efter ett år ungefär så började jag jobba som flygvärdinna och hade inte lika mycket tid till bloggen och valde därför att säga upp mig hos Finest och börja blogga för Tourn istället där jag kunde vara mer självständig och oberoende.

Idag bloggar jag fortfarande hos Tourn och är supernöjd med det!

Vad är det bästa med att blogga?

Det bästa med att blogga är att det är som en dagbok som man kan kolla tillbaka i. Det är så många minnen som sparas ner och som jag alltid kommer att ha kvar tack vare bloggen.

Och det sämsta?

Det sämsta är dom hemska kommentarerna som jag kan få ibland. Speciellt kommentarer som påstår att jag är en dålig mamma eller att jag gör fel när det kommer till mina barn. Det är hemskt och jag hatar det…

Vem tar dina bilder och vad har du för kamera?

För det mesta tar jag bilderna själv, men självklart hjälper min man mig och mina vänner när jag är med dom. Jag använder en Panasonic Lumix GH5 med Leica objektiv.

Vilken tid på dygnet bloggar du helst?

Jag kan inte påstå att någon tid är lättare att blogga på än någon annan, utan jag bloggar när det passar oavsett tid på dygnet.

Nämn en blogg som du tycker mycket om.

Jag tycker väldigt mycket om Isabella Löwengrips blogg då hennes är den enda jag följer slaviskt.

Vilket är det bästa bud du har fått?

Vi har fått otroligt mycket fint tack vare bloggen, där ibland har vi fått ca 8 barnvagnar och den bästa av dom var denna dubbelvagnen från BabyJogger.

Och det konstigaste?

Hmm, har inte fått något direkt konstigt. Bara onödiga grejer, men inget konstigt.

Hur ser du ut när du bloggar?

Jag sitter ofta med två datorer då jag vloggar och redigerar bilder på en och skriver och svarar på mail på den andra.

Hur många inlägg skriver du i veckan?

Jag skriver ungefär 2-3 blogginlägg varje dag så det blir ju ca 14-21 inlägg i veckan.

Hur mycket tid lägger du på din blogg då?

Jag lägger mindre tid på bloggen nu än vad jag gjorde när jag var toppbloggare på Finest. Det känns skönt då jag bloggar på egna villkor och skriver inlägg när det passar mig. Men jag skulle tippa att jag lägger ca 20 timmar i veckan på blogg och vlogg.

Kan du leva på din blogg?

Ja jag skulle kunna leva på min blogg. Men jag trivdes inte att endast blogga som yrke och började jobba som flygvärdinna vid sidan av.

Nämn ett gammalt blogginlägg som känns.

Blogginlägget när Filip kom till världen:

”Tänkte berätta för er om dagen Filip kom.

Allting började kl 03.00, natten till tisdag den 26 november, med att jag vaknade och fick en värk, sen en till och en till.. Jag låg och försökte hantera det utan att väcka M eftersom jag trodde att det bara var vanliga förverkar som jag haft innan lite då och då. Men efter en timma ungefär så gick jag upp på toaletten eftersom jag kände att det var något konstigt på gång, vilket stämde alldeles utmärkt. Det var blod i toan! Jag blev rädd och skrek på M som rusade upp, såg blodet och sa ”Nu ringer vi Ullevål!”.

Dom sa till oss på Ullevål att det säkert var slemproppen som hade gått eftersom det var blod, men att vi skulle försöka vänta hemma tills det var 5 minuter mellan värkarna. Så vi stannade hemma till klockan var 08.00 och sen var värkarna så regelbundna att vi valde att åka in.

På Ullevål så lyssnade dom på bebisen, kollade hur han rörde sig och när jag hade sammandragningar. Dom sa att det inte var tillräckligt regelbundna eller starka värkar än och rekommenderade oss att åka hem och försöka vila tills det drog igång ordentligt, så det gjorde vi. Jag fick en värktablett som hjälpte mig lite i ca två timmar. Vi låg hemma i sängen och andades igenom värkarna tills jag fick en värk som kändes som att jag blev huggen med en kniv, så då ringde vi igen och fick komma tillbaka. Då var klockan ca 13.

Jag var ca 1,5 cm öppen och blev inlagd på ett rum tillsammans med M. Eftersom jag inte tål morfin så var mina ända smärtlindringsalternativ antingen akupunktur eller värmekuddar. Så vi fick ta det vi fick helt enkelt. Det kom in en tjej och satte nålar i mig. Jag har aldrig trott på akupunktur och tyckte det var lite löjligt, men efter bara några minuter så blev jag alldeles groggy, började svettas och ville spy. Så då fick dom ta ut nålarna igen! Det där var verkligen ingenting för mig!

Men jag fick ett stolpiller och värmepåsar och fick bara försöka andas mig igenom smärtorna. Nu har jag inte längre något tidsperspektiv…

Sammandragningarna blev mer och mer intensiva och jag kände att varje värk var början på min död. Jag andades och försökte så gott jag kunde att ta mig igenom detta helvete med smärta men bad dom gång på gång att ge mig epidural. Jag tror att vi blev flyttade till ett annat rum någonstans här mellan sammandragningarna. Allting är väldigt suddigt för mig..

Jag var nu 5 cm öppen och det var äntligen dags för epidural. Vilken räddning!! Smärtorna försvann fullständigt och jag fick äntligen tid att andas ut för en kort stund. Men det dröjde inte länge innan jag var 7 cm öppen och en helt ny smärta började sätta igång. Nu fick jag, istället för att ha ont i magen, så fick jag ont i rumpan och ner mellan benen.

Det tog inte lång tid innan smärtorna blev mer och mer intensiva. Det höll i sig ca 1 minut och sen fick jag ”vila” ca 2. Men efter ca 26 timmars smärta så var ”vilan” inte längre någon vila. Min kropp var fullständigt utmattad och jag skakade som en vibrerande mobil. Jag kunde inte slappna av och frågade rakt ut hur jag skulle klara av det här. Jag skrek att jag var tvungen att trycka på och att jag inte kunde hålla igen längre. Så då kollade hon hur öppen jag var igen och insåg att jag visst var 10 cm öppen!

Nu var det dags för Filip att komma ut! Vi la mig i födeposition och så berättade hon för mig att jag nu skulle pressa när jag fick en värk. Men då blev jag rädd och sa att jag inte vågade. Men hon sa att jag måste och M klappade på mig och sa att det inte var långt kvar nu, vi skulle snart få träffa våran son. Så tack vare M fick jag nya krafter och beslutade mig för att ta i allt jag kunde för att få ett slut på smärtorna och äntligen få ut vår bebis.

Det gjorde inte speciellt ont att pressa på, det var snarare skönt att äntligen få slippa att hålla igen. Men, jag var helt utmattad. Så efter ca 30 minuters pressande så skrek jag att jag inte orkade mer..!

Då kom en doktor in och sa att hon skulle hjälpa till med en sugklocka. Den smärtan var den värsta jag har kännt i hela mitt liv. Nu var det banne mig ingen vila mellan värkarna! Nu gjorde det konstant ont. Jag skrek att jag inte klarade detta och bad dom att sluta! Men det gick inte, det fanns ingen återvändo nu! Doktorn kollade på mig och sa, nu andas du och så tar du i allt vad du har och slutar inte!

Så det gjorde jag. Var jag fick den sista energin till att pusha ifrån vet jag inte, men jag tog i allt vad jag bara hade och plötsligt så kände jag hur han gled ut. Och där var han! 28 timmars smärta var plötsligt förbi och att få se Filip för första gången gjorde allting värt det.

Jag fick upp honom på mitt bröst och kände att mitt liv nu fick en helt ny mening. Det är en obeskrivlig känsla att få se sin son för första gången. Han är den finaste i världen och jag älskar honom så otroligt. Jag kan verkligen inte beskriva med ord för er vad jag känner, men han är verkligen mitt allt och jag är så stolt och lycklig över att äntligen få träffa den mest underbara lilla krabaten i världen!

Bild

Han kom på beräknat förlossningsdatum, den 27 november 2013, väger 3604 gram och är 50 cm lång. 

Filip är hans namn och jag och M är dom stoltaste föräldrarna i världen!

Vi älskar våran son mer än vad vi trodde var möjligt. Han är vårat allt och vi är det lyckligaste paret i hela universum!”

Hur länge kommer du blogga?

Jag tror jag kommer att blogga tills barnen blir äldre och eventuellt ber mig sluta. Men så länge dom tycker det är okej och inte har något emot det så kommer jag att fortsätta. Jag älskar bloggandet och

2 reaktioner på “En lista om bloggandet”

  • Linn skriver:

    Hei. Jeg husker fra tidligere at du tok behandling hos Eraze for akne arr. Ble du fornøyd med resultatet? 🙂

    • Oslofru skriver:

      Hej Linn! Ja, det stämmer. Jag blev väldigt nöjd med resultatet hos Eraze och kan varmt rekommendera att gå till dom för att göra en hudanalys och se vad dom kan göra för att hjälpa dig och din hud 🙂 Kram på dig

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *