Livet är så oförutsägbart

Det känns så långt bort nu… Dagarna då vi gick runt i Göteborg och hade en mysig familjehelg tillsammans. Jag satte mig tillbaka i soffan och kollade igenom bilderna som vi hade fört över på datorn samtidigt som barnen satt och åt frukost. Det gav mig både en ro, samt en liten sorg att titta igenom bilderna. Livet är så oförutsägbart och om det är någonting jag har lärt mig nu efter att M har legat på sjukhus i snart en hel vecka är att aldrig igen ta dessa ”vanliga” dagar för givet…

Man vet aldrig vad som händer i livet och man kan tyvärr aldrig förvänta sig eller räkna med någonting alls. Därför är det så viktigt att ta varje dag till sig och försöka njuta av små stunder i vardagen.

Jag har alltid varit en person som sätter stora mål och ser fram emot vad som kommer att hända i framtiden. Jag har alltid haft väldigt svårt att njuta av det jag har här och nu och att leva i nuet. Men efter denna hemska veckan som gått nu så ska jag lova mig själv att föröka uppskatta alla dagar som man får leva och må bra tillsammans. Bara att få sitta jämte barnen i soffan på morgonen och andas in deras doft, hålla om dom och bara vara är något som jag aldrig mer kommer att ta för givet. Varje dag, varje timma och varje sekund vi är friska och mår bra är något jag från och med nu kommer att vara evigt tacksam över.

Nu ska jag åka till min man och krama om honom extra hårt och hoppas på att vi får veta mer om vad det kan vara för fel.. Sen ska jag hämta hans mamma i stan och så ska vi åka tillbaka till honom igen och vara där så länge vi kan innan vi måste hämta barnen på förskolan igen.

Jag såg att ni var några som undrade över varför det tar sån tid för honom att få göra en MR. Det är för att det är fler akuta fall som står i kö. Men nu har han fått göra en MR, läkarna kunde inte fastställa vad felet är, så nu väntar vi på att en specialist ska se på bilderna…. Vänta är någonting man måste lära sig att göra i sjukvården dessvärre… Allt tar sin tid.

1 reaktion på “Livet är så oförutsägbart”

  • Sophie skriver:

    Blir så ledsen och får tårar i ögonen, känslig som jag är, när jag läser om din man.
    Tänkte på; har han varit med om någon olycka i sitt liv? Ibland kan ”skador” uppkomma många år efter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *