Visar inlägg från "familjen/graviditet-2"

Fler barn?

Ska vi har fler barn eller räcker det med dom två miraklena vi har? Hade ni frågat mig för några månader sen så hade jag sagt att det räcker med två, men nu, 8 månader efter att Oskar föddes så känner jag lite annorlunda.

susanna_jungblom

Höggravid vs. dagsformen.

Nu är, som sagt, Oskar 8 månader gammal och det var ungefär när Filip var så här gammal som vi började diskutera om vi skulle skaffa ett till barn eller inte. Det verkar som att det är någon gravidlängtan man (eller i alla fall jag) kommer in i vid den här tiden. När magen och kroppen helt och hållet ställt om sig och man börjar komma tillbaka till sig själv, ja då börjar man längta efter den stora magen igen.

Så vad tänker vi om fler barn?

Två barn är verkligen perfekt på många sätt och vis. Det är så lagom på något sätt och vi har det så bra tillsammans, min och min mans kärlek för varandra har bara växt sig starkare och vi känner att vi har tid och pengar för att ta hand om våra barn på bästa tänkbara sätt. Det känns perfekt helt enkelt. Men, tanken på att den här babyprioden är över nu känns fruktansvärt jobbig. Min bror och hans tjej väntar en liten bebis och då börjar såklart alla dessa känslor komma tillbaka. Vi gav bort lite bebiskläder till dom och det var såklart superkul att dom får kläder till sitt lilla mirakel, men det var samtidigt väldigt känsloladdat och sorgligt för min del. Vadå, ska vi inte ha bebis mer? Är det över nu? Är vi klara så här? Kommer vi aldrig få fler barn? Tanken känns jobbig och i och med att jag känner så här så vill jag aldrig säga aldrig. 

Vi får helt enkelt se med tiden hur det känns, rätt som det är så kanske jag känner mig klar med bebistiden och att två barn passar oss och våran familj alldeles utmärkt. Men jag tänker aldrig vara helt bestämd på att det räcker så här. Jag menar, jag är bara 27 år och vi har många år framför oss. Känns det bra och naturligt för oss att skaffa fler barn i framtiden så finns det ju fortfarande möjlighet till det. Så alla bebiskläder i strl 50 kommer jag inte ge bort, utan favoriterna sparar vi ifall, ifall, ifall…

familjMina tre pojkar, mitt liv, mitt allt, min perfekta lilla familj. <3

Framsteg och känslor

Vill ni veta vad? Oskar satte sig upp alldeles själv precis! Så himla duktig är han och det är så kul att få hänga med på hans personliga utveckling och för varje dag som går så verkar det som att han lär sig något nytt!

OskarSjälvklart kastade jag mig ner i Oskars ”Mitt först år”-bok och skrev ner hans nya mästrande. Sen fastnade jag såklart och började även kolla tillbaka i Filips bok om hur allting var när han kom till världen.

Mitt_första_år_bok

Jag har verkligen varit flitig med dessa böckerna och fyllt i så gått det går, tankar, känslor, första gången, klistrat i bilder, sparat på band från sjukhuset osv osv. Det är så kul att ha och se tillbaka i och jag tycker verkligen att alla bebisar förtjänar en sån här bok.

Mitt_första_år_bokJag är väldigt känslig av mig och när det kommer till kärlek och min familj så kan jag känna mig så lycklig att jag bara sitter och gråter hysteriskt för mig själv. Det är så vackert att få vara förälder och jag är evigt tacksam över att jag fått möjlighet att bära på mina barn i nio månader och att jag fått möjlighet att föda båda barnen på ett naturligt och fantastiskt sett. Filips förlossning kan ni läsa om HÄR och Oskars HÄR. Deras förlossningar skiljde sig oerhört åt, men resultatet var detsamma – obeskrivlig lycka.

Oskars förlossning blev ju dessutom filmad av TV och kommer att visas senare i år. Det var en väldigt ovanlig förlossning, så jag är så otroligt glad att vi fick fånga allt på film. Lovar att berätta för er när det visas på tv så ni får se!

FBF – Graviditet nr 2

Jag satt precis och kollade igenom bilder från graviditeten med Oskar och blev så fascinerad över hur kvinnokroppen faktiskt fungerar. Det är så jäkla häftigt att få ha varit med om en graviditet, inte bara en, utan två gånger! Jag är så glad över att jag hade bloggen när jag gick gravid med Oskar för det gjorde att jag faktiskt fick tummen ur och fotograferade hur magen växte ungefär en gång i veckan för att visa er alla. Det är rätt så ofattbart hur kroppen anpassar sig och förändras på 9 månader..

5-29

HÄR kan ni läsa om när jag berättade att jag var gravid! Det är en så häftig känsla att få reda på att man bär på ett barn och att sen få se och känna hur det lilla livet utvecklas och växer i magen är så otroligt och obeskrivligt underbart. Jag är så tacksam och lycklig över att jag fått uppleva det här.

30-FÖRLOSSNINGHÄR kan ni läsa om hur det gick till när Oskar bestämde sig för att säga hej till världen för första gången. Det var en förlossning som man sällan hör talas om kan jag lova! ”Lätt som en plätt” gick det!

Oskar

För er som har missat det så gjorde jag ju även en film. Jag tog nämligen inte bara en bild i veckan, utan jag tog även en bild om dagen under hela graviditeten och gjorde en film av det. Det var rätt så jobbigt att gå ut varje dag i alla olika väderlag, men jag är rätt så stolt och tacksam över att jag gjorde det nu i efterhand. Här kan ni se den fantastiskt känsloladdade och vackra filmen:

Nu ska känslofyllda jag förbereda för fredagsmiddagen och en helkväll med mys!

Kram på er

Akut operation

Det var en helt vanlig och lugn söndag igår och efter att vi varit ute i skogen och letat kantareller så ville jag ta en varm dusch när vi kom hem. Det är inte alltid det passar när man har två små barn att passa på, men M sa till mig att han kunde klara en stund själv om jag ville ta en dusch. Det var varmt och skönt så jag stod en bra stund och värmde mig innan jag gick ner till mina pojkar igen. Jag kände mig lite extra trött, men det har jag varit sen förlossningen och tänkte inte över det något mer än vanligt..

När jag kom ner igen så stod min fina man med Oskar i babybjörnen och Filip på en pall i köket och lagade middag. Han är verkligen en superpappa och superman som tar hand om sin familj och gör allt för att vi alla ska ha det bra.

Vi satte oss och åt middagen och sen satt jag med minstingen i mitt knä efter att ha ammat och Filip satt i M´s knä. Det var ett fint ögonblick och jag fick en känsla i kroppen att allting kändes så bra och att min familj gjorde mig så ofattbart lycklig. Plötsligt kände jag att det kom ut någonting mellan benen på mig och bad M ta Oskar ifrån mig så att jag kunde gå till toaletten för att se vad det var. När jag ställde mig upp så kände jag att den flödade och sprang till toan och ropade på M. Det var rent blod som forsade ut och som alltid när jag blir rädd så brukar jag ringa min mamma, men denna gången ville M att jag skulle ringa till läkaren. Så det gjorde jag.

”Hej, jag födde barn för fyra veckor sen och nu plötsligt så blöder jag floder” – ”Ok! Ta på dig en binda och lägg dig ner på golvet så skickar vi en ambulans”

Förtvivlad och rädd skrek jag på M som kom in med båda pojkarna och blev ännu mer förskräckt än vad jag var. Plötsligt så slog det oss båda att vi faktiskt har ett spädbarn som ammar och vi hade ingen ersättning hemma och alla butiker hade såklart stängt eftersom det var söndag. Så det var bara att slänga fram pumpen till ena bröstet, amma Oskar på andra, samtidigt som jag låg på badrumsgolvet och försökte behålla lugnet för att inte skrämma Filip. Det blev ett väldigt speciellt ögonblick, mitt i all stress, då Filip satte sig jämte mig och klappade mig försiktigt på kinden. Han förstod att det inte var helt bra med sin mamma..

Plötsligt kom två tjejer in och fick mig lugn. Dom förberedde allt för att ta mig till sjukhuset och rätt som det var låg jag på en bår utanför huset och försökte behålla lugnet, samtidigt som jag vinkade hejdå till mina pojkar som såg alldeles förtvivlade ut..

Med blåljus och sirener på så kom vi fram till akuten väldigt fort och väl där så undersökte en gynekolog mig som konstaterade att det var rester kvar efter förlossningen och satte upp mig på tid för operation omgående.

Det kändes väldigt läskigt att vara ensam, samtidigt som den ena efter den andra läkaren och sjuksystern kom och tog prover, frågade frågor och satte slangar i mig. Plötsligt slog det mig att livet är så oförutsägbart och man vet aldrig vad som kan hända och hur länge man får leva.. Medan tankarna flödade så utbrast jag i gråt samtidigt som två sjuksköterskor stod och drog i varsin arm på mig… Dom stoppade upp en stund och så fick jag lugnat mig.. Jag skulle inte dö, jag skulle opereras och så skulle allt bli bra igen.

Som tur var så kom M och Oskar in på rummet, precis innan jag skulle köras till operation. Vi fick pussat och kramat varandra och som alltid fick min man mig att känna mig lugn och trygg. Han skulle vara där när jag vaknade upp och det fick mig att må betydligt mycket bättre.

Operationen gick bra och dom fick bort en stor bit moderkaka som inte borde varit där.. Det är ingenting som är farligt, men om det är rester kvar efter förlossning så måste dom bort och när det är så mycket som det var på mig så måste man opereras under narkos. När jag vaknade upp så körde dom in mig till ett rum där mina pojkar låg och sov. Äntligen var vi tillsammans igen.

operation

Dom var fantastiskt snälla på Ahus och jag kände mig bra behandlad under hela vistelsen. Att dom dessutom bytte plats på folk i rummen för att vi skulle kunna få sova tillsammans hela familjen uppskattade vi verkligen och när man tänker efter så är det rätt så otroligt att vi har gratis sjukvård i Norge. Att bli hämtad med ambulans, opererad och omhändertagen av fantastisk sjukhuspersonal utan någon kostnad är någonting man måste börja sätta större pris på egentligen. Efter att dom tagit massa prover och sett så att jag mådde bra så fick vi åka hem igen och nu är vi hemma och vilar upp oss lite efter den rätt så tuffa natten. Jag längtar tills Filip kommer hem från förskolan så att jag får pussa och krama på honom.

Mina älskade pojkar, min familj. Nu var det inget livshotande med mig, men av en sån här skräckfylld och oväntad händelse blir man rätt så medveten över vad som egentligen är viktigt i livet… <3

Förlossningen på TV

För några månader sen så skrev jag om att TV var hemma hos oss och filmade (ni kan läsa om det HÄR). Många av er har frågat och gissat vad det kunde vara för program vi skulle vara med på och nu kan jag ju avslöja lite mer om vad det handlar om.

Det är nämligen så att Oskars förlossning även filmades av TV..

tv_inspelningTro mig, det var många diskussioner fram och tillbaka om vi skulle vara med på något sånt här eller inte. Men till slut så bestämde vi oss för att vara med. Exakt vad det är för tvprogram håller jag på lite till, men ni kommer att få se en hel del av mig då jag delar med mig utav en av dom absolut häftigaste upplevelserna en människa får vara med om i livet.

Ahus_forlossning_pa_TVJag lovar att berätta mer när jag kan, men nu vet ni i alla fall lite mer om vad tvinspelningen kommer att handla om. 😉

Har du fött barn eller ska du föda barn? I så fall skulle det vara kul att veta om du skulle kunna tänka dig att visa din förlossning på tv? Eller vad tycker Du om det här? 🙂