Visar inlägg från "familjen/graviditet-2"

Frustrerande

Godmorgon!

Om jag ska beskriva hur jag känner just nu med ett ord så skulle det vara Frustrerande.

I förrgår när slemproppen gick så var jag helt 100% säker på att jag skulle hålla min bebis i famnen nu. Men så är inte fallet. Jag sitter vid frukostbordet utan några som helst tecken på att förlossningen skulle sätta igång i någon snar framtid. Hur kan det ens vara möjligt? Jag förstår ingenting och börjar bli riktigt, riktigt trött och less på det här nu.

Jag har ju gått igenom det här förr, jag var ju helt säker på att värkarna som jag kände i går natt var riktiga värkar och att vi skulle få åka in till Ahus för att förlossningen startat. Men som ni vet så stoppade värkarna upp och har tyvärr inte kommit tillbaka alls. Igår kväll så kom Filips gudföräldrar hit för att vi var rätt så säkra på att vi skulle få åka in i natt. Men jag har bara vaknat hundra gånger av att jag varit obekväm och svettig, dock inga värkar eller tecken på att någonting skulle vara dags. Sen vaknade vi alla klockan 7 och satt vid frukostbordet tillsammans..

Nu är Filip på förskolan och alla andra har åkt till jobbet och här sitter jag. Smått generad, arg, ledsen, trött, och frustrerad över att jag inte känner min kropp så som trodde att jag gjorde. Jag har ingen aning om vad som händer, varför det stoppat upp, när bebis kommer att komma eller någonting. Jag vet inte vad jag ska säga.. Just nu är jag bara frustrerad….. 🙁

Öppningsfasen, gravid v.41

Godmorgon!

Snacka om att jag aldrig någonsin trodde att jag skulle gå in i graviditetsvecka 41. Men nu är jag här och det är en herrans massa som har hänt sen igår…

start_pa_forlossningVi gick och la oss som vanligt vid tiotiden igår, utan några som helst tecken eller känningar på att förlossningen skulle vara igång. Sen sov vi så gott hela familjen under natten… tills jag vaknade av en värk. En värk från helvetet kan jag tala om, jisses vad den kändes. Men jag låg kvar och pustade i min takt för att komma över sekunderna som den satt i. Jag och M hade pratat om på kvällen hur vi skulle göra om det satte igång och eftersom han skulle upp tidigt till jobbet dagen efter så bestämde vi att det var onödigt att väcka honom om jag bara får en värk och det sen inte kommer mer. Så jag låg kvar och försökte somna om när det släppte.. men så kom det en till.. och sen en till. Tre värkar rätt så tätt, nu klarar jag inte mer, nu måste jag väcka honom.. ”Älskling, nu har det satt igång…” 

Nu var M med och tog tiden på värkarna. Det var relativt regelmässiga och jag började bli nervös och rädd. M klappade på mig och sa att allt kommer gå bra och bara hans närvaro gjorde mig betydligt mycket lugnare. Plötsligt blev det längre tid mellan värkarna och smärtan i dom avtog.. Så jag sa till M att vända sig om och försöka sova igen och att jag skulle försöka göra det samma om det var möjligt.

Båda två somnade och vaknade igen nu på morgonen. Det verkar som att värkarna slutat och nu känner jag ingenting igen förutom att jag är väldigt öm i magen och känner väldig press neråt. Så vi ringde till förlossningen och pratade med dom och tydligen så är jag nu i öppningsfasen – del 1 av 3 i förlossningen.

gravid_vecka_for_veckaNu är det bara bra om jag klarar av att vara hemma och vila så mycket jag kan innan det är dags för dom tuffare värkarna som kommer tätare och när det är 3 minuter vila emellan så ska vi komma in till förlossningen. Just nu känns det rätt så overkligt eftersom det stoppat upp och jag bara ligger här. Men nu har det ju faktiskt satt igång på riktigt och jag vet att vi kommer att få träffa våran lilla bebis snart.

gravid_v_41Det här blir nog sista bilderna på min mage och visst är den stor och dessutom stenhård och väldigt utspänd för tillfället. Jag har gått nio månader och burit på ett litet liv i min mage och nu är det snart dags att få träffas. Det känns magiskt.

M har åkt och lämnat Filip på dagis och är på väg till jobbet. Det är ingen mening med att han skulle sitta hemma och vänta, utan det är bättre att han får fixat det han behöver på jobbet så att han kan slappna av sen och slippa tänka på det nu när bebisen kommer då han bara vill fokusera på sin familj. Så här sitter jag i min säng och funderar på hur jag ska fördriva tiden. Det blir vila, vila, vila, äta, dricka, vila kan jag tänka mig. Men jag lovar att hålla er uppdaterade om det sker någonting. Kram kram så länge till er alla!

Vilken jääääkla dag!

Godkväll på er!

Idag har jag haft en rätt så intensiv dag och har därför inte haft tid att sitta vid datorn en sekund. Filip har varit rätt så krävande och det har hänt en hel del med mig. Det började med att slemproppen gick när jag pratade med min mamma i telefon. ”Gaaah vad ska jag göra!?” . Hehe, tydligen ingen fara, stress eller panik alls. Att slemproppen går är bara ett tecken på att förlossningen är igång, men det betyder inte att värkarna behöver komma fören om några dagar. Så där satt jag, värklös och väntade på att någonting skulle sätta igång, fortsatte leka med Filip och sen la han mitt på dagen i sin säng för att sova middag. Äntligen skulle jag få en timma för mig själv tänkte jag och satte mig på soffan för att pusta ut. Efter lite mer än 20 minuter så vaknade Filip och var skitförbaddan och vägrade somna om. Det var den vilan liksom 😉 Sen av någon anledning så var han supergrinig och vad jag än gjorde så var det fel. Mitt i allt får jag världens jäkla värk/sammandragning/rie! Panik! Ska jag föda nu!? Haha. Mitt i allt skriker jag till Filip: ”Snääääälla Filip, SLUTA GRÅTA!!” varav han stirrar på mig, blir knäpptyst och kramar mig. Phu, då var det problemet löst. Ringde M och sa att jag fått en värk och att han skulle vara beredd på att åka från jobbet om jag ringer igen. MEN, det hände inget mer…

Det kanske inte låter så stressigt och jobbigt när jag berättar, men den här dagen har verkligen varit en pärs. Höggravid till tusen, trött, sliten och är själv hemma med en rätt så krävande pojke är fasiken inte lätt, samtidigt som slemproppen går och jag tror att förlossningen satt igång. Jisses, nu vill jag bara ta det lugnt för en stund…

Så nu sitter jag i alla fall här, några timmar senare, är helt slut efter dagen och väntar på att M ska komma ner från Filips sovrum. Han lägger nämligen Filip själv på kvällarna nu eftersom vi tänkte att det var bäst att vänja honom vid att vi inte kommer vara båda föräldrarna vid hans sida jämt och ständigt nu när bebisen kommer..

Tack och lov köpte jag en stor King size Marabou choklad när vi var på Ikea här om dagen, som jag ska gotta i mig nu!

marabou_king_size_chokladÄr det någonting jag bara ÄLSKAR så är det choklad! Men inte vilken choklad som helst, utan det måste vara den svenska Marabou mjölkchokladen. Fy fasiken så god den är alltså! Tacka gudarna för choklad på dagar som dessa. Hehe. Jag är nog lite av en tröstätare faktiskt, för visst mår man bättre av lite socker ibland? 😉

marabou_mjolkchoklad

Nu får vi väl helt enkelt bara vänta och se vad som händer i natt. Kanske lilleman har lust att komma ut? Eller tänker han stanna där några dagar till? Jag trodde faktiskt att han skulle ha kommit för länge sen, så att jag går in i graviditetsvecka 41 imorgon kommer faktiskt lite som en mild chock. Menmen, sånt är livet, den som väntar på något gott… 😉

Trodde aldrig det här..

Godmorgon!

Ska jag vara helt ärlig så trodde jag då aldrig att jag skulle sitta här idag och fortfarande vara en väntande höggravid tjej. Jag var rätt så övertygad om att bebisen ville komma lite tidigare än tänkt denna gången. Men nu sitter jag här i vecka 40 och börjar känna hur denna längtan och väntan växer sig starkare och starkare..

gravid_vecka_40

Jag är redo nu, jag är redo att träffa dig. Jag vill se dig, krama om dig, rå om dig och visa upp dig för världen hur stolt jag är över dig. Mitt hjärta, mitt lilla mirakel. Det är okej nu, du kan komma nu <3

profilDet här med en graviditet är så häftig, samtidigt som den är så konstig och oförutsägbar, samtidigt som allting är så himla självklart i slutändan. Man går 9 månader, rätt så exakt och även fast man är hur lycklig, stolt och glad som helst över att vara gravid, så är man samtidigt så less, trött och färdig att man bara inte klarar det längre. Det finns ingenting som gör att man kan påverka att bebisen ska komma, utan bara plötsligt en dag så sker det. Det kan hända precis när som helst på dygnet och det är ingenting man kan påverka. Från den dagen man blir gravid så är det bebisen i magen som bestämmer allt. Det är en både jobbig och häftig känsla, men när man är van vid kontroll så är det lite smått irriterande att inte ha någonting att säga till om… Jag har inte känt några som helst täcken på att någonting skulle vara på gång. Men jag har kanske inte tillåtit min kropp att vara klar heller, men nu är jag det, nu är jag mentalt inställt på en fin, snabb och smärtfri förlossning. Jag är 100% redo för att träffa Dig nu.. M också, Filip med, hela vår familj vill så gärna träffa dig nu <3

Gravid v.40

Godmorgon!

Ska jag vara ärlig så trodde jag faktiskt inte att vi skulle komma så här långt i graviditeten denna gången, utan jag var rätt så säker på att bebisen ville titta ut innan vi kom hit. Idag går vi nämligen in i graviditetsvecka 40 och det känns verkligen på hela kroppen ska jag tala om för er! 🙂

gravid_vecka_40

Min mage är verkligen inte liten längre och nästan alla jag möter, oavsett vem eller var, påpekar att jag snart ser ut att spricka! Och ja, det är ju faktiskt sant och det känns så också. Nu är det väldigt tungt att gå runt att bära på lilleman där i och även fast jag sliter fysiskt så känner jag mig inte helt redo för att han ska komma psykiskt. Jag börjar drömma mycket om olika förlossningssenarion och så börjar jag tänka på det som var jobbigt med min förra förlossning, vilket oroar mig en hel del. Jag börjar bli rätt så nervös för att jag inte ska tackla smärtan och om jag ska vara ärlig så är jag faktiskt rätt så rädd. Rädd för allt, rädd för att det ska göra ont, rädd för att någonting ska hända med mitt lilla mirakel, rädd för hur det ska gå med Filip när vi är borta, rädd för allt.. Jag vet ju att allting kommer att lösa sig i slutändan, men nu är det så nära att jag helt enkelt har börjat stressa över att jag måste känna mig redo. Det är svårt att förklara, men jag hoppas nästan att bebisen vill vara i magen en vecka till så att jag hinner förbereda mig och komma över allt som oroar mig innan det är dags.

gravid_v_40Annars ska jag verkligen inte klaga på denna graviditeten. Visst har jag fått en del bristningar på magen och det har varit tungt till tider. Men att få möjligheten att bära på två barn är en välsignelse som jag är oerhört tacksam och lycklig över och bara tanken på att snart få rå om Filips lillebror gör allt det jobbiga värt det och någonting jag skulle göra hundra gånger om. <3