Sluta stirra på mig!!

Posted in Familjen, Veckans åsikt

Idag har jag haft en sån där lite halvdeppig dag. Jag tror helt enkelt att jag har gått hemma för länge nu utan att ha gjort någonting speciellt. Att bara gå runt hemma och plocka, städa, fixa och greja räcker liksom inte helt för att jag ska bli lycklig..

cool_profil

Då kommer garanterat frågan: ”Men varför har du barnen i förskolan då om du inte har någonting bättre för dig?”

Jo, det ska jag tala om för er. När jag känner så här så kan jag lova er att barnen har betydligt mycket roligare på förskolan med sina vänner där dom kan leka och ha roligt, istället för att vara hemma med en lite halvdeppig mamma. Som vanligt så äter vi alltid frukost i lugn och ro och gör oss i ordning väldigt långsamt på morgonen och så brukar jag lämna pojkarna på förskolan strax före lunchtid. Då får dom vara någon enstaka timma på förskolan, men det är ändå lagom för att dom ska få leka av sig och träffa sina vänner. Det ger dessutom mig lite egentid då jag kan slappna av och ta vara på mig själv. Men idag har det varit en sån dag att ingenting har känts helt kul. Jag har liksom inte helt kunnat slappna av och njuta av stunden om ni förstår vad jag menar? När jag skulle äta lunch så fanns det ingenting som lockade, när jag satte mig på soffan och skulle se på en film så hittade jag ingenting att se, när jag skulle jobba med bloggen så hade jag ingenting att skriva om osv osv. Ingenting som går vägen för mig helt enkelt.

Men som tur är så ringde min man precis och sa att han var på väg hem nu så att vi kunde hämta barnen tillsammans. Tack och lov tänkte jag! Dom senaste dagarna har Filip nämligen varit bestämd på att han vill vara kvar och fortsätta leka och har gjort en stor scen när vi ska gå hem. Hade han varit mitt enda barn så hade det underlättat en aning för då hade jag bara tagit honom under armen och gått. Men nu är det så att jag har två pojkar och då är det inte lika lätt. Att jag dessutom måste klä på båda barnen vinterkläder, bära på Oskar så att han inte springer omkring och busar och samtidigt försöka klä på Filip som stretar emot och kastar av sig kläder och skor så fort jag fått på dom.. Phu, det är svettigt till tider kan jag tala om för er. Det värsta är sen när andra mammor och pappor bara ser på en som att man vore dum i huvudet. ”Hjälp till istället för att stå där och stirra på mig!!” tänker jag, men säger såklart ingenting utan försöker fokusera på att få Filip på bra humör så att vi kan gå. Ja, ni kanske förstår min frustration? Det är helt enkelt lättare att vara två när man ska hämta barnen, i alla fall nu när Filip är i en sån här period i livet där han testar gränser och gör allt för att försvåra för mig.. I vanliga fall är han en solstråle, men nu är han inne i en fas där han utvecklas och lär sig att vara en egen person, så jag antar att jag bara får försöka stå ut och strunta i alla som ser på runt omkring oss.

seriös

Eftersom jag själv vet hur det är att ha barn så vet jag bättre än att glo ner en mamma eller pappa som sliter, så därför förstår jag inte helt varför vissa föräldrar glor så på mig? Hmm. Jaja, jag antar att jag bara är i en lite känslig period just nu och det krockar lite med Filips utveckling, så jag är otroligt tacksam över att vi är två om det här. Jag skulle inte klara mig utan min man och jag kan inte förstå hur vissa ensamstående får det att fungera. En annan sak som är häftigt är föräldrar som skaffar fler än två barn, hur tusan går det ihop? 😉

Jaja, nu ska jag sluta klaga och ösa på med mina jobbigheter och göra mig klar för att hämta barnen med M. Ska bli spännande att se vilket humör Filip är på idag när vi kommer båda två.

Kram på er, hörs sen igen!

10 Kommentarer

I storstan eller på landet?

Posted in Allmänt, Veckans åsikt

Godmorgon,

Jag var inne med barnen i Oslo för ett tag sen och då började jag reflektera över storstadslivet vs livet ute på landet.

tvåbarnsmamma_kärlek

Jag och min man bodde ju mitt inne i city förut, innan vi fick barn och trivdes väldigt bra där då. Vi hade nära till restauranger, caféer, nattliv, shopping och ja, allt du möjligen skulle kunna tänka dig. Livet lekte inne i city helt enkelt. Men, så blev vi gravida med vårt första barn och synen på livet ändrades som från dag till natt..

Den spännande, lekfulla och livliga staden blev istället en mörk, dyster och skrämmande plats i mina ögon. När jag gick på gatorna så kunde jag se narkomaner, fattigdom och hemskheter vart jag än gick och jag kommer ihåg att jag kände mig rädd, såg bakom axeln och skyddade min mage så fort jag kom utanför lägenheten. Det fanns ingenting annat att göra för oss än att flytta från stan. Både jag och min man kände likadant och bestämde oss för att bygga hus på landet en bit utanför Oslo och det är ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv.

När vi kom ut till vårt nybyggda hus ute i naturen så kände jag en sån enorm trygghet och en känsla av att jag hittat hem. Från den dagen som jag flyttade hemifrån när jag var nitton år så hade jag känt mig väldigt lost och letat efter en plats som jag kunde få känna mig som hemma. När jag kom ut på landet i vårt fina hus, med min man och min nyfödda bebis så kände jag det. Det här var mitt hem.

Men nackdelen med att bo på landet kan många känna är att man inte har tillgång till alla dessa erbjudanden som man har i stan. Shopping, uteliv och socialisering blir liksom lagt på hyllan. För mig så är inte detta ett problem eftersom mitt liv har ändrat sig och likaså mina intressen. Alkohol konsumeras inte så nattliv intresserar mig ej, shopping gör jag helst från internet och maten och kaffen som jag tidigare spenderade tusentals med pengar på gör jag nu gratis i mitt hem.

Så om ni frågar mig om jag föredrar storstaden eller landet så svarar jag i dagsläget landet alla dagar i veckan. Men, det har med min syn på livet att göra och den åldern jag växt in i nu. För några år sen hade jag aldrig kunnat tänka mig ett liv bort ifrån vänner och saker att göra, men nu bryr jag mig bara om att få vara där min familj är och om dom är ute på landet så är det även där jag har lust att vara.

Vad tycker ni är bäst och vart trivs ni mest att vara? På landet eller i storstaden?

7 Kommentarer

Vi gör som vi vill

Posted in Familjen, Veckans åsikt

Idag efter att jag kommit hem från jobbet så kom mina pojkar springandes och hoppade upp i min famn. Bättre välkomnande när man kommer hem kan man inte få!

tvåbarnsmamma_kök

Jag var lite småhungrig och sugen på något gott, men samtidigt nyttigt och en ny favorit som jag gillar att göra som snacks är bönor. Koka bönor och sen ta lite smör och salt på. Så himla gott!

tvåbarnsmamma_kök

Barnen älskar det också, så det är ju superbra att bjuda på istället för sötsaker och onyttigheter.

tvåbarnsmamma_kök

Jag hoppade upp på köksön förut och lyfte upp Filip jämte mig, Oskar är lite väl liten än, så han fick sitta på sin stol breved. Jag brukar inte tänka så mycket på vad jag gör när det kommer till barnen, utan jag är en sprallig person och gör lite som jag vill. Så länge jag är med så tänker jag att barnen är säkra och att sitta på borden, äta middag i soffan, klättra apa på köksön, ja you name it, för mig är världen en lekplats och jag och barnen gör lite som vi vill när vi umgås med varandra. Anledningen till varför jag skriver det här är för att jag ALLTID får kommentarer från mammor som tycker att jag är slarvig eller låter barnen göra som dom vill. Och i och med att vi sitter på köksön så får jag garanterat någon spydig kommentar om det också. Men ni behöver inte oroa er för jag tar hand om mina barn och den stunden på köksön var jättemysig för hela familjen! Vi satt där och knaprade på våra bönor och pratade om semestern som vi ska åka på om två dagar. Så, vi gör som vi vill i våran familj och det kommer vi fortsätta med, så försök att hoppa över dom där onödiga och taskiga kommentarerna för jag kommer inte ändra på mig bara för att Du inte är enig i hur jag beter mig.

tvåbarnsmamma_kök

Nu ska vi återgå till packandet och sen blir det middag och myskväll med familjen. Mys <3

3 Kommentarer

Få bättre självförtroende

Posted in Allmänt, Outfit, Veckans åsikt

Jag får ofta mail av läsare som undrar vad jag gör när jag får elaka kommentarer, hur jag kan skaka av mig när folk pratar illa om mig eller hur jag gör för att ha ett så bra självförtroende. Om jag har tips på att få bättre självkänsla eller hur jag själv gör för att må bra med mig själv och inte bry mig om vad andra tycker.

Tyvärr är det så otroligt många som går runt och har dåligt självförtroende och självkänsla eftersom det är så lätt att jämföra sig med andra, få prestationsångest på jobbet, känner att man inte har de pengar eller saker som man önskar eller att man är rädd för vad andra tycker om en.

Jag har aldrig haft några problem med mitt självförtroende, så därför tänkte jag att jag skulle ge mina bästa tips till att må bättre med sig själv.

få_bättre_självförtroende

Här kommer mina 10 bästa tips för att få bättre självförtroende och självkänsla!

1. Du är unik!

Vem du än är, vad du än gör, hur du än ser ut så är du unik, speciell och därmed riktigt jäkla cool!

2. Bry dig inte om vad andra tycker om dig

Lägg inte ner tid på att lyssna på eller fundera över vad andra tycker om dig. Huvudsaken är att du tycker om dig själv! Gör du det så kommer det att smitta av sig på andra. Om det är någon som inte tycker om dig eller pratar illa om dig så ska du inte ge dom den njutningen att visa att du tar åt dig. Folk som pratar illa om andra är antagligen bara avundsjuka.

Självklart ska du ta åt dig om någon säger något positivt! Men om du får höra en dålig kommentar så är det ofta för att personen i fråga inte har bra självkänsla själv och gör vad hen kan för att öka sitt eget självförtroende genom att trycka ner andra..

3. Förbered dig + tillåt dig att misslyckas

Om du känner dig förberedd inför tex intervju, prov, möte eller liknande så ökar du självförtroendet. Är du osäker på uppgiften så utstrålar du osäkerhet och därmed får en sämre självkänsla.  Tillåt dig också att misslyckas ibland. Det är okej att göra fel, det kan alla göra. Men kom ihåg – vi lär oss bara och blir starkare av våra misstag!

4. Bestäm dig

Sätt realistiska mål och bestäm dig för att nå dom. När du nått ditt mål kommer självkänslan och förtroendet för dig själv garanterat öka! Har du svårt att nå målen? Sätt delmål och nå dom ett efter ett tills ditt första mål är nått.

5. Jämför dig inte med andra

Detta är den viktigaste punkten för att lyckas att uppnå bättre självkänsla och självförtroende. Vi jämför oss alldeles för ofta med andra, men varför? Vi är menade att vara olika och vi är unika på vårt sätt. Vi Ska inte vara som andra, vi ska vara oss själva och om vi bara slutar att vara någon vi inte är så är det lättare att acceptera oss själva. 

6. Positiv nställning

Det är viktigt att se saker från den ljusa sidan. Allting blir lättare och roligare med en positiv inställning.

7. Utmana dig själv

Oavsett om någonting är jobbigt, svårt eller pinsamt – ställ in dig på att det ska gå, se det positivt och utmana dig själv. När du klarat någonting du är rädd eller osäker över så kommer du vara så otroligt stolt över dig själv efteråt!

8. Klä upp dig

Känner du dig fin så blir självförtroendet bättre. Är man bekväm i sig själv och känner sig själv vacker så brukar man även få höra det av omgivningen vilket ökar självkänslan.

9. Le

Är du ledsen? Stoppa en penna i munnen och le. Bara mungiporna pekar uppåt gör att din kropp utsöndrar mängder med endorfiner och lurar hjärnan att du är glad även fast du inte är det. Är du glad så ökar även självkänslan.

10. Positivt tänkande – positivt liv

Det är sant! Om du tänker positivt så drar du till dig positivitet i din vardag. Vaknade du upp på fel sida? Försök att vända för att resten av dagen ska bli bra. Sätt på bra musik, sjung, le, ställ in dig på att ha en bra dag så blir dagen förhoppningsvis bättre och självkänslan och självförtroendet ökar av glädjen i din vardag!

få_bättre_självförtroende

Visa dina haters ryggen och le! Visa att du är stolt över den du är och inte kommer låta någon trycka ner dig!

Det viktigaste är att du förstår hur fin du är, hur unik du är och hur vacker du är! Vad är egentligen ett ideal? Varför vill vi se likadana ut? Varför ska vi försöka vara någon vi inte är? Tyvärr så är det så vanligt i dagens samhälle att vi försöker göra vad vi kan för att bli någon som vi inte är för att vi tror att vi ska må bättre. Men tyvärr så kommer vi aldrig bli någon annan, så därför är det bättre att försöka acceptera oss själva för dom vi är och må bra i våra egna kroppar och personligheter. Vi är speciella, stick ut, var dig själv och var stolt över att du ser ut och är precis som den du är!

PUSS OCH KRAM PÅ DIG

dela_facebook

12 Kommentarer

Herregud vad fet du är!

Posted in Skönhet, Veckans åsikt

Hej på er,

Nu blir jag faktiskt rätt så irriterad och måste få skriva av mig. Under den senaste tiden så har jag fått höra, från nästan alla som jag träffar, att jag är så himla smal. Meningar som ”Men herregud så smal du är!” får jag höra dagligen och i början så tänkte jag inte så mycket på det, men nu börjar det verkligen gå mig på nerverna och påverka mig mer än vad jag önskar..

ätstörningar

Varför tror folk att det är okej att påpeka till en smal person att hon är smal,  när det är strängt förbjudet att säga till en större person att hon är fet? Jag kan lova dig att det sårar precis lika mycket oavsett om man är liten eller stor. Varför måste man påpeka folks vikt? Vad vill egentligen dessa människor få ut av ett sånt påstående? Tror dom att dom ger en komplimang eller ligger det kanske avundsjuka bakom? Vad än anledningen är så tycker jag att man borde hålla alla påståenden om vad man tycker om någon annans vikt för sig själv..

Jag vet att jag är en smal person, men det är så det är och det är ingenting jag kan göra åt saken. Jag behöver inte få höra hela tiden att ”Äter du inte?”, ”Oj så smal du är”, ”Hur mycket väger du?” osv osv. På grund av att alla runt omkring mig påpekar det så har det plötligt blivit ett issue för mig som jag aldrig tidigare haft. Jag har alltid ätit vad jag vill och när jag vill, tränat när jag vill och hur mycket jag vill, för det är då jag mår som bäst – när jag inte behöver tänka utan gör det som får mig att må bra.

Men tack vare att det är så många som säger till mig att jag är smal hela tiden så har jag börjat fundera på om det jag äter är tillräckligt. Istället för att sitta och njuta av middagen så sitter jag istället och tänker, har jag ätit för lite nu? Borde jag äta mer?

Jag har hört det så många gånger förr att det inte alls är lika sårande att nämna för en smal person att hon är smal, som det är att säga att en fet person är fet. Men hallå? Varför inte!? Att påpeka någons vikt över huvud taget, smal som fet, är minst lika påhoppande, kränkande och personligt och oavsett storlek så är det ens egna privata ensak och ingenting som någon annan borde lägga sig i.

ätstörningar

Den senaste kommentaren jag fick från en person jag mötte var: ”Nästa gång jag ser dig så vill jag se att du har gått upp fem kilo!” 

Det var droppen för mig. Jag kan inte förstå hur dom orden kunde komma ur personens mun. Skulle han säga så till en överviktig person? ”Nästa gång vill jag se att du har gått ner fem kilo!” NÄ, jag skulle faktiskt inte tro det!

Tro mig, jag äter! Frågar ni min man så skulle han berätta för er att jag äter exakt lika stora portioner som honom, plus att jag alltid trycker i mig en stor skål med popcorn varje kväll, samt en chokladkaka lite då och då under dagarna. Jag äter, men jag har ovanligt bra ämnesomsättning och förbränner väldigt fort. Plus att jag tycker om att röra på mig och träna för att känna mig stark och må bra. MEN, varför måste jag förklara mig?! Varför måste jag ständigt försvara hur jag ser ut?? Jag måste dagligen svara med ”Jo, jag vet att jag är smal..”  , ”Jo, jag äter.. tro mig jag äter..” 

Vad vill folk egentligen!? Ska jag behöva säga Förlåt för att jag är smal? Ååååh, jag blir så trött och frustrerad..

Det skulle aldrig någonsin förekomma att en större person måste försvara sig och få frågor dagligen om sin vikt. ”Nej, jag lovar att jag inte äter så mycket..” Jo jag vet att jag är fet men..”. Nä, det skulle aldrig hända…

Så varför tror ni att det är så här? Varför tror folk att det är okej att påpeka en smals persons vikt?

ätstörningar

Det är mer vanligt med ätstörningar än vad man tror. Jag har många vänner och bekanta runt omkring mig som lider av ätstörningar och faktiskt betydligt många fler av folk runt omkring mig är smala än överviktiga. Jag är övertygad om att det är så för att jag alltid har varit i umgängskretser där utseendet har varit viktigt. Jag jobbade i modebranchen från att jag var 16 år och drev sedan ett eget eventföretag där jag ständigt var ute och träffade nytt folk i utelivsbranschen. Tyvärr är det ju så att idealet för en kvinna har varit, under hela min ungdom och är än idag att man ska vara smal och vältränad. Detta var extremt jobbigt för mig i mina sena tonår och tidiga tjugoår när jag flyttade till Oslo.

Jag har tidigare skrivit lite om just pressen från den tiden i ett inlägg som ni kan läsa HÄR om ni vill.

Eftersom jag var ute och festade en del under perioden när jag flyttade till Norge så var det svårt att hålla vikten nere och se ut så som alla andra i min omgivning och det var då jag fick en del problem med ätstörningar. Jag räknade mina kalorier, jag tränade som en galning och jag tänkte ständigt på vad jag stoppade i mig. Jag var singel och ville känna mig älskad och uppskattad vilket jag trodde att jag skulle få bli om jag bara kunde bli smal. Allting kretsade kring att bli smal och jag hade så otroligt svårt att leva i nuet eftersom jag hela tiden fokuserade på tanken ”När jag blir smal så ska jag..” ”När jag blir smal kommer jag..” 

Det var till och med så illa under vissa perioder att jag köpte bantningspiller från internet som fick mig att få hjärtklappningar, svettningar och till och med svimmade av under två tillfällen efter att jag hade tränat. Det var hemskt.. Allting för att bli smal.

Men till vilken nytta? Varför trodde jag att jag skulle få ett bättre liv av att vara smal? Jag vet inte.. Men jag vet att det är fler som känner så här och det är så fruktansvärt synd.

Det var först när jag träffade min man för första gången som allt vände för mig. Att vara smal var inte längre en önskan och ett måste för jag blev älskad ändå, precis så som jag var. Trots att jag var lite mullig, hade enorma problem med akne och inte kände mig helt tillfredställd i min egen kropp så kunde jag se i min mans ögon att han älskade mig för den jag var och han tyckte att jag var vacker precis så som jag var. Tack vare honom har jag lärt mig att älska mig själv och tycka om mig själv och min egen kropp.

Tyvärr har inte alla den turen att träffa någon som kan ta en ur sina ätstörningar och jag är inte rätt person att komma med råd, då jag vet hur svårt det kan vara och hur lätt det är att falla in i en ond cirkel. Men jag tror att en god bit på vägen är att vi alla slutar att prata om varandras vikt. Sluta påpeka att någon du träffar är smal för du vet inte vad den personen går igenom eller känner om sin egen vikt.

ätstörningarJag har varit både mullig, smal och vältränad, men efter att jag träffat min man så har jag känt mig bekväm oavsett min vikt. När jag var gravid med pojkarna så gick jag upp 20 kg varje gång och efter graviditeterna så har jag ofrivilligt rasat i vikt. Det har aldrig varit viktigt för min man hur många kilon vågen visar och heller inte viktigt för mig eftersom jag känner mig älskad av honom hur stor eller liten jag än är. Han har dessutom fått mig att inte bry mig om vad andra tänker och tycker, men nu på sista tiden har det varit alldeles för mycket påpekande utifrån att jag börjat fundera på vikten igen och det är det jag är trött på och det är därför jag säger ifrån nu så att alla ska förstå.

Tyvärr så är det svårt att ändra på ”idealet” och den där kroppen som alla önskar att ha. Men jag hoppas att alla, på något vänster, lyckas att tycka om sig själva precis så som vi själva är. Vi är ju unika och det är meningen att vi ska se olika ut! 

Kom ihåg att det ni säger till en annan person ofta betyder mer än vad man kanske egentligen menar. Så försök att tänka efter hur dina ord kan uppfattas innan du säger dom. Istället för att fokusera på någons vikt, försök istället att fokusera på hur personen är som person och säg: ”Men gud så fin du är idag!” eller ”Din positivitet smittar verkligen av sig!” eller ”Jag beundrar dig” eller vad som helst annat som får personen lycklig och inte fundersam.

Jag skulle kunna skriva om detta i all oändlighet, men jag ska sluta nu. Jag hoppas att ni alla förstår att vikten är ett känsligt ämne för dom flesta och oavsett om man är smal eller fet så vill man inte att andra människor ständigt ska påpeka det..

Jag är stolt över den jag är och livet är för kort för att fokusera på att bli någonting vi inte är. Var nöjd i din kropp och gör det du mår bra av. Vi är alla vackra, stora som små!

dela_facebook

29 Kommentarer