Visar inlägg från "veckans-asikt"

Beemoo – Maxi Travel Lux 2017

I samarbete med Jollyroom

Godmorgon,

Äntligen fick jag vakna upp hemma av att mina pojkar ropade på mig när dom vaknat. Det var en ren fröjd att gå upp tidigt, även fast jag kom i säng sent. Vi ska alldeles strax äta frukost här hemma, men först vill jag berätta om vår nya barnvagn.

Alltså, jag kan inget annat än att säga WOW vilken barnvagn!

beemoo_oslofru

Detta är en perfekt vagn för både dom allra minsta och upp till dom lite större barnen. Vagnen är från det populära märket Beemoo och heter Maxi Travel Lux 2017 och finns just nu att köpa hos Jollyroom i färgerna svart och grå.

beemoo_maxi_travel_lux

 

beemoo

Beemoo är ett väldigt fint märke på barnvagn och det känns att det är otroligt fin kvalitet. Materialet känns hållbart och hela vagnen känns väldigt stabil. Det jag gillar mest med vagnen är att barnet kommer upp och sitter i bra höjd i förhållande till mig, vilket ger god plats under vagnen till väskor, påsar eller annat som man önskar att förvara. Dessutom har vagnen ett fack med dragkedja på baksidan, samt plats att sätta en dricksflaska om man skulle önska det. Något som man tycker borde vara en självklarhet, men som många vagnar inte har. Dom stora hjulen gör det väldigt lätt att köra i alla typer av väglag och vagnen har också väldigt fin stötdämpning vilket gör det ofattbart lätt att köra fram.

beemoo_nordlys

Nu när det närmar sig vår och varmare tider så passar denna supersöta och lite tunnare åkpåsen perfekt att ha i vagnen. Åkpåse från Nordlys finns även den att köpa hos Jollyroom och finns i färgerna grå, mintgrön och rosa.

oskar_barnvagn_beemoo

Jag får ofta frågor om vilka barnvagnar jag tycker att man ska köpa och nu, efter att båda barnen har varit igenom en och annan barnvagn så kan jag faktiskt påstå att denna vagn från Beemoo är en av dom bästa vi haft. Hittills kan jag inte hitta några fel på den eller något som jag saknar, så därför kan jag starkt rekommendera denna vagnen till alla som är på jakt efter en stabil och kvalitetsstark vagn.

Har ni några frågor eller funderar över något så är det bara att säga till! Kram, kram S

FUCK Jantelagen !

Godmorgon,

Idag vaknade jag av att barnen ropade på mig i kör, ”Mamma” ”Mamma!”. Klockan var 7.00 och då får man väl vara mer än nöjd? Lustigt nog så vänjer sig kroppen väldigt snabbt vid nya rutiner. Tänk bara förr när man var tonåring och sov ut på eftermiddagarna. Eller alla kanske inte gjorde det, men jag gjorde det i alla fall. Då var jag trött oavsett hur länge jag sov och kunde utan problem vakna upp 15.00 på eftermiddagen. Sen blev man vuxen och fick barn och då var det upp på nätterna, sova i kanske 2h i sträck och gå upp mitt i nätterna. Då tacklade kroppen det. Nu när barnen blivit lite större och sover hela nätterna 19-07, ja då vänjer man sig vid det och skulle aldrig kunna tänka sig att vara uppe mitt i nätterna längre. Lustigt det där..

snygg_hår

Nu till gårdagens inlägg där jag skrev vad jag skulle gjort för 1 miljon och jag måste bara be om ursäkt om jag trampade någon på tårna. Förlåt om jag uttryckte mig klumpigt! Just pengar är ett känsligt ämne och det är svårt att skriva ett inlägg som stämmer in på alla eftersom pengar har olika värde beroende på vilka förutsättningar man har…

Jag fick en del hat på grund av att jag skrev att ”1 miljon är småpotatis”. Självklart är 1.000.000kr otroligt mycket pengar som man skulle kunna göra massor av nytta med. Men, det jag menade med mitt blogginlägg var att:

1. Jag ville berätta vad jag skulle gjort om jag fick en miljon, tyckte att det kunde vara lite lustigt att skriva ner.

2. Jag ville få fram att man inte får så mycket för sina pengar längre så som man fick förr. Allt man ska köpa och inhandlar kostar väldigt mycket, så därför är inte 1miljon lika mycket värt nu som det var förr.

3. Pengar är inte allt säger många, jag ville få fram att det betyder en hel del för om man har pengar så kan man göra saker som gör en lycklig.

Vad jag förstod från vissa så tog en del av er väldigt illa upp. När det kommer till ekonomi så har jag också insett att många kan bli sura och irriterade när andra människor når framgång och succé. Detta är väldigt trist, men det är ju tyvärr så i Sverige att Jantelagen dominerar.

attityd

Så vad är egentligen Jantelagen?Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns däremot på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.”

Jag tycker ofta att jag får hat när jag skriver om framgångar som jag gjort i min blogg. Ni som läser blir arga, irriterade och skriker ut hat för att få mig att känna mig ledsen, ifrågasättande och gör att jag, istället för att vara stolt, skäms.

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Detta står Jantelagen för.. (källa jantelag.se) Helt sjukt…

slappar

Jag säger FUCK JANTELAGEN!! Jag är så sjukt trött på alla dessa nedlåtande, sura och irriterande kommentarer på min blogg som jag får så fort jag skriver om pengar, framgång, kärlek, succé eller något som jag är stolt över. Jag är less på att bli nedtryckt när jag, av som dom älskar mig lyfter mig. VARFÖR känner vissa människor att dom blir sura när andra runt omkring dom lyckas? Är det bara för att personen i fråga inte har lyckats själv? Handlar det helt enkelt om avundsjuka, eller vad är egentligen problemet?

Alla människor har rätt till sina åsikter och det är helt okej att sitta hemma och sura i soffan över andras framgångar. Men att skriva ner sitt hat i text och skicka iväg till någon som lyckas är för mig inte okej. Jag är stolt över vad jag lyckats åstadkomma och det delar jag gladeligen med mig utav här på min blogg. För er som irriterar er över det rekommenderar jag att sluta läsa. Min blogg är till för att inspirera och motivera andra och om jag misslyckas med detta och istället gör dig irriterad och sur, så är det förmodligen bäst att sluta läsa. För jag kommer inte att sluta vara den jag är för att jag ska passa in i den svenska mentaliteten. Jag är stolt över den jag är och vad jag åstadkommit. Punkt slut.

Näthat 2.0

Nu tänkte jag, åter igen, ta upp ett litet tråkigt ämne och det är Näthat. Jag har skrivit om det förr när jag kom på en gammal barndomskompis som skrev hatiska kommentarer till mig under flera års tid med en falsk namntäckning. Personen i fråga skrev att hon skulle sluta kommentera, men TYVÄRR tog det inte lång tid innan denna måttligt irriterande människa började kommentera igen under en annan namntäckning. Jag tyckte att kommentarerna påminde om dom som jag tidigare fått och insåg nu, efter ca 1 år, att det är samma person..

Jag har så svårt att förstå varför vissa människor lägger ner så mycket tid till att hata andra människor. Vad får dessa nättroll ut av att kommentera och skriva elaka saker till oss bloggare? Jag förstår verkligen inte det…

mys_säng

Jag blir så less då det här med näthat och elaka kommentarer är så jobbigt att läsa och när man får dom dagligen så blir man rätt så trött på att överhuvudtaget fortsätta blogga. Varför ska jag skriva flera gånger om dagen om det finns folk som stör sig så in i norden på det jag skriver!?

Jag delar med mig av mitt liv och bjuder på mig själv, delar mina tankar och åsikter, visar hur vi bor, hur vi är som familj, vad jag gör på dagarna och det mesta som försegår i mitt liv. Så när jag då får läsa elaka, långa och svidande kommentarer om att jag är en dålig mamma, att mitt arbete skulle skada mina barns trygghet och andra djupt sårande påståenden så får det mig att tänka efter om bloggen verkligen är värt att fortsätta med.

Som tur är så är det bara ett fåtal hatiska kommentarer jag får av flera tusen som läser, så på sätt och vis så kunde det varit betydligt mycket värre. Men, tyvärr är det inte dom fina kommentarerna som fastnar i längden, utan det är dom elaka som sticker ut och svider till och som jag inte kan sluta att tänka på.

 

Jag är i alla fall sjukt trött på det här, så från och med nu så kommer jag att blocka alla IP-adresser som jag ser kommer från min största hater, samt ber er som inte tycker om mig att ännu en gång låta bli att läsa min blogg och irritera sig så innerligt på mig och den jag är.

För att jag ska orka lägga ner flera timmar, dagligen, på att hålla en positiv och inspirerande blogg så kommer jag dessutom att börja neka elaka kommentarer från min blogg. Det räcker nu helt enkelt, jag har fått nog!

#Slutahata #”Nättrollenharingaliv

Sluta stirra på mig!!

Idag har jag haft en sån där lite halvdeppig dag. Jag tror helt enkelt att jag har gått hemma för länge nu utan att ha gjort någonting speciellt. Att bara gå runt hemma och plocka, städa, fixa och greja räcker liksom inte helt för att jag ska bli lycklig..

cool_profil

Då kommer garanterat frågan: ”Men varför har du barnen i förskolan då om du inte har någonting bättre för dig?”

Jo, det ska jag tala om för er. När jag känner så här så kan jag lova er att barnen har betydligt mycket roligare på förskolan med sina vänner där dom kan leka och ha roligt, istället för att vara hemma med en lite halvdeppig mamma. Som vanligt så äter vi alltid frukost i lugn och ro och gör oss i ordning väldigt långsamt på morgonen och så brukar jag lämna pojkarna på förskolan strax före lunchtid. Då får dom vara någon enstaka timma på förskolan, men det är ändå lagom för att dom ska få leka av sig och träffa sina vänner. Det ger dessutom mig lite egentid då jag kan slappna av och ta vara på mig själv. Men idag har det varit en sån dag att ingenting har känts helt kul. Jag har liksom inte helt kunnat slappna av och njuta av stunden om ni förstår vad jag menar? När jag skulle äta lunch så fanns det ingenting som lockade, när jag satte mig på soffan och skulle se på en film så hittade jag ingenting att se, när jag skulle jobba med bloggen så hade jag ingenting att skriva om osv osv. Ingenting som går vägen för mig helt enkelt.

Men som tur är så ringde min man precis och sa att han var på väg hem nu så att vi kunde hämta barnen tillsammans. Tack och lov tänkte jag! Dom senaste dagarna har Filip nämligen varit bestämd på att han vill vara kvar och fortsätta leka och har gjort en stor scen när vi ska gå hem. Hade han varit mitt enda barn så hade det underlättat en aning för då hade jag bara tagit honom under armen och gått. Men nu är det så att jag har två pojkar och då är det inte lika lätt. Att jag dessutom måste klä på båda barnen vinterkläder, bära på Oskar så att han inte springer omkring och busar och samtidigt försöka klä på Filip som stretar emot och kastar av sig kläder och skor så fort jag fått på dom.. Phu, det är svettigt till tider kan jag tala om för er. Det värsta är sen när andra mammor och pappor bara ser på en som att man vore dum i huvudet. ”Hjälp till istället för att stå där och stirra på mig!!” tänker jag, men säger såklart ingenting utan försöker fokusera på att få Filip på bra humör så att vi kan gå. Ja, ni kanske förstår min frustration? Det är helt enkelt lättare att vara två när man ska hämta barnen, i alla fall nu när Filip är i en sån här period i livet där han testar gränser och gör allt för att försvåra för mig.. I vanliga fall är han en solstråle, men nu är han inne i en fas där han utvecklas och lär sig att vara en egen person, så jag antar att jag bara får försöka stå ut och strunta i alla som ser på runt omkring oss.

seriös

Eftersom jag själv vet hur det är att ha barn så vet jag bättre än att glo ner en mamma eller pappa som sliter, så därför förstår jag inte helt varför vissa föräldrar glor så på mig? Hmm. Jaja, jag antar att jag bara är i en lite känslig period just nu och det krockar lite med Filips utveckling, så jag är otroligt tacksam över att vi är två om det här. Jag skulle inte klara mig utan min man och jag kan inte förstå hur vissa ensamstående får det att fungera. En annan sak som är häftigt är föräldrar som skaffar fler än två barn, hur tusan går det ihop? 😉

Jaja, nu ska jag sluta klaga och ösa på med mina jobbigheter och göra mig klar för att hämta barnen med M. Ska bli spännande att se vilket humör Filip är på idag när vi kommer båda två.

Kram på er, hörs sen igen!

I storstan eller på landet?

Godmorgon,

Jag var inne med barnen i Oslo för ett tag sen och då började jag reflektera över storstadslivet vs livet ute på landet.

tvåbarnsmamma_kärlek

Jag och min man bodde ju mitt inne i city förut, innan vi fick barn och trivdes väldigt bra där då. Vi hade nära till restauranger, caféer, nattliv, shopping och ja, allt du möjligen skulle kunna tänka dig. Livet lekte inne i city helt enkelt. Men, så blev vi gravida med vårt första barn och synen på livet ändrades som från dag till natt..

Den spännande, lekfulla och livliga staden blev istället en mörk, dyster och skrämmande plats i mina ögon. När jag gick på gatorna så kunde jag se narkomaner, fattigdom och hemskheter vart jag än gick och jag kommer ihåg att jag kände mig rädd, såg bakom axeln och skyddade min mage så fort jag kom utanför lägenheten. Det fanns ingenting annat att göra för oss än att flytta från stan. Både jag och min man kände likadant och bestämde oss för att bygga hus på landet en bit utanför Oslo och det är ett av dom bästa valen jag gjort i mitt liv.

När vi kom ut till vårt nybyggda hus ute i naturen så kände jag en sån enorm trygghet och en känsla av att jag hittat hem. Från den dagen som jag flyttade hemifrån när jag var nitton år så hade jag känt mig väldigt lost och letat efter en plats som jag kunde få känna mig som hemma. När jag kom ut på landet i vårt fina hus, med min man och min nyfödda bebis så kände jag det. Det här var mitt hem.

Men nackdelen med att bo på landet kan många känna är att man inte har tillgång till alla dessa erbjudanden som man har i stan. Shopping, uteliv och socialisering blir liksom lagt på hyllan. För mig så är inte detta ett problem eftersom mitt liv har ändrat sig och likaså mina intressen. Alkohol konsumeras inte så nattliv intresserar mig ej, shopping gör jag helst från internet och maten och kaffen som jag tidigare spenderade tusentals med pengar på gör jag nu gratis i mitt hem.

Så om ni frågar mig om jag föredrar storstaden eller landet så svarar jag i dagsläget landet alla dagar i veckan. Men, det har med min syn på livet att göra och den åldern jag växt in i nu. För några år sen hade jag aldrig kunnat tänka mig ett liv bort ifrån vänner och saker att göra, men nu bryr jag mig bara om att få vara där min familj är och om dom är ute på landet så är det även där jag har lust att vara.

Vad tycker ni är bäst och vart trivs ni mest att vara? På landet eller i storstaden?